Det är dags för resebranschen att instämma i Gert Fylkings klassiska utrop när nån totalt okänd tadzjikistansk poet förärats Nobelpris i litteratur: ”Äntligen!”
Det senaste exemplet på röran kring UD:s reserekommendationer uppdagades av Travel News när regeringen satsade 112 miljoner på att locka folk till världsutställningen Expo2020 i Dubai samtidigt som regeringen avrådde från resor till Dubai. Förklaringen från UD var att avrådan inte gäller för affärsfolk och regeringsanställda, utan bara för vanligt folk som vill ut och resa.
Jag är övertygad om att alla inom resebranschen förstår allvaret i en pandemi och inser att man inte kan flaxa omkring hej vilt i världen och dra hem allehanda livsfarliga virus. Rimlig reglering av resandet har varit en nödvändighet under pandemin.
Frågan är då om den svenska regleringen varit rimlig?
Go to gate-skylten släcktes redan den 14 mars 2020, tre dagar efter det första svenska dödsfallet och WHO:s klassning av covid-19 som pandemi. Därefter har grinden, eller gränsövergången, till världen öppnats och stängts under olika premisser ett otal gånger. Men i botten låg en generell reseavrådan till hela världen från vilken undantag gjordes utifrån smittläget i respektive land.
”Res helst inte alls, men om du måste är det okey att åkt hit och hit och dit”, var principen.
De flesta lydde snällt regeringen eller snarare visade solidaritet med sina medmänniskor genom att stanna hemma. Men ganska många reste ändå, vilket visade sig när Kabul, som knappast är något hett resmål, skulle evakueras. De svenska reglerna och framför allt kontrollen av hemvändande har varit förvånansvärt slapp jämfört med de flesta länder.
I andra ändan av flighten var det desto rörigare eftersom kontroll av det egna territoriet är en nationell kärnuppgift. Alla länder höll sig med olika inreseregler, ofta klassade i olika färger där Sverige länge lyste rött. Reglerna ändrades dessutom stup i kvarten utan minsta förvarning. Ansvaret för att hålla sig uppdaterad om reglerna lades på
researrangörer och i sista hand på enskilda. UD:s information om läget i respektive land var i dessa fall en god hjälp.
Osäkerheten har nog lett till att många ryggat inför annars rätt riskfria resor. ”Det är så jäkla krångligt och tänk om jag blir inlåst på ett hotellrum i 14 dagar”, har varit en återkommande invändning.
I våras bredde fullvaccineringen och covidpassen ut sig i allt bredare lager. Troligen kunde regeringen ha lättat på restriktionerna inför semestern och låtit ansvaret vara branschens och de resandes ensak.
Nu pekar mycket på att resebranschen kan få lite bättre fart inför vintersäsongen. I pandemin har vi lärt oss att boka med kort varsel och många researrangörer har infört mer förmånliga avbokningsvillkor.
Nu lyser ”Go to gate-skylten” i alla fall lite oftare.
Leif Holmkvist
