Regeringen har beslutat att 675 miljoner ska gå till researrangörer som inte betalat pengar tillbaka till sina kunder. Hur kom ni fram till summan 675 kronor?

Genom dialog med branschen som uppskattat de utestående skulderna.

 Vad jag förstår så ska 4 miljoner gå till Kammarkollegiet är det korrekt?

Beslut har inte fattats ännu men det är viktigt att Kammarkollegiet har resurser för en snabb insats så att lånen kan betalas ut. Förslaget är 4 miljoner kronor.

Om en resenär är missnöjd och vill ha tillbaka pengar för en inställd resa, hur ska hen göra för att få tillbaka pengar?

Dialog med paketresearrangören. Om det inte ger resultat kan hen vända sig till Kronofogden. Resenärer som inte får återbetalning senast inom 14 dagar har möjlighet att vända sig till Kronofogdemyndigheten och ansöka om betalningsföreläggande.

När är sista chansen att söka pengar?

Beslut har ännu inte fattats om förordningen, men förslaget är den 1 mars om beslutet kan fattas den 4 februari.

Vad händer om det blir pengar över när alla fått pengar tillbaka?

Går in i statskassan.

Många remissvar tyder på att reseindustrin är missnöjd med förslaget. Det är försent. Varför har det tagit tio månader att få fram detta när exempelvis Danmark var mycket snabbare?

Regeringen bedömer löpande vilka åtgärder som behövs för att stödja företag och företagare under pågående pandemi.

Reseindustrins lobbyorganisation tycker att pengarna snedvrider konkurrensen, finns det någon förståelse för detta argument?

Regeringen har bland därför landat i att lån är en rimlig åtgärd (och inte bidrag).

Konsumentverket hänvisar till kronofogden och tycker att missnöjda kunder ska vända sig dit. Varför har ni inte lyssnat på Konsumentverkets remissvar?

Konsumentverket påtalar att resenären kan vända sig till Kronofogden innan de statliga lånen kan betalas ut.