Kring finanskrisen pumpade ägarna in 11 miljarder kronor i bolaget, som ändå behövde tio år på sig för att visa en rimlig vinst. Då kom pandemin som pressar flygbranschen ännu hårdare. Det är de svagaste som viker sig först och i den klassen spelar SAS sedan länge.

2,1 miljarder i förlust under SAS Q3 (maj – juli), som normalt är ett bra kvartal med mycket resande och extra intäkter från charter, är inte så mycket att säga om när sex av sju passagerare stannat hemma.

Den stärkta kronan har hjälpt SAS med ytterligare 840 miljoner, vilket gör att verksamheten i realiteten gått tre miljarder back, vilket överstiger börsvärdet. Stärkt krona mot dollarn är ändå inte stor glädje med när man knappt handlar någon soppa i dollar och tar in biljettintäkter i kronor.

Ledningen har agerat på pandemin efter bästa förmåga: sparkat halva personalen, förhandlar om lönesänkningar, avbeställt 10 nya Airbus, gjort sale-leaseback på en maskin, fått statliga lånegarantier och kraftig ökat sin nettoupplåning. Allt för att rädda bolaget från konkurs.

”Vill du ha 25 procent av lite grann eller 100 procent av inget alls?”

Så brukar dilemmat se ut för oprioriterade fordringsägare i samband med företagsrekonstruktion, som den BRA nu genomlider. Samma utpressning ställs nu innehavarna av obligationer och hybrider inför när SAS genomför sin rekapitalisering som ska ge 12,5 miljarder i friska pengar. Svenska staten har sagt ja till ett belopp om högst 5 miljarder, danska regeringen är med ombord och EU har sagt ja.

De övriga innehavarna av lån- och värdepapper ska avgöra SAS framtid definitiv vid en extra bolagstämma den 22 september. De har inte mycket att välja på mer än att byta i dag osäkra värdepapper mot tämligen värdelösa aktier.

Hur länge flygkrisen varar innan Eurocontrol åter har trängsel i luftrummet vet ingen i dag. Men om det är någon som borde lusläsa rapporterna om covid-19-vaccin är det Rickard Gustafson.

Analys: Leif Holmkvist