Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har precis följt Regeringens presskonferens där Amanda Lind inleder med att konstatera att det för regeringen är viktigt att ”de regler vi har ska vara rättvisa, träffsäkra och rimliga. Vi ska lindra och förhindra utsattheten som följer i pandemins spår, det gäller både människor och branscher”. Amanda berättar att regeringen insett att de regler man gjort har brister som slagit hårt mot vissa branscher. Ett första steg till förändring är att inse brister. Jag blir hoppfull.
Nu har man alltså kommit tillbaka från semestern och insett att de rekommendationer man skapade innan sommaren lett till helt orimliga konsekvenser. Bland annat kan 250 personer sitta och äta mat till en trubadur men om man byter ut trubaduren mot till exempel en mer känd artist såsom Danny måste 200 personer lämna borden och gå. Hundratals personer kan sitta ner på restaurang och äta men om man vill ge sig ut på en gemensam vandring genom milsvida landskap får bara 50 personer följa med. Det är minst sagt ologiskt.
Vi har kunna löst en del arrangemang genom att ersätta dem med micro evenemang men tvingats ställa in till exempel Utefest, Sveriges största utefestival där vi har en bas men vistas över milsvida områden och gör olika aktiviteter.
Nu har man insett konsekvensen och vill korrigera detta för att öka möjligheten för aktörer inom kultur och idrott att överleva i denna extremt tuffa period. Det är bra. Men om man tidigare skapat orimliga regler som bakbundit vissa branscher så borde man, precis som presskonferensens inledning betonade, vara oerhört noga med att de nya rättvisa och träffsäkra rekommendationerna då rimligtvis är just träffsäkra och rättvisa och att det som minstern själv bekräftade – gäller alla branscher.
Förslaget som nu ligger på remiss innebär att arrangemang där personer under huvudaktiviteten sitter ner med två meters avstånd kan ges undantag från 50 personers regeln och således ta emot betydligt fler människor. Hur många är upp till folkhälsomyndigheten som nu ska rådge ett övre tak. Men gissningsvis torde en fotbollsstadium kunna samla några tusen människor som ska gå in i arenan och sedan sätta sig ner och sedan gå ut ur arenan.
Så efter den 1:a Oktober kommer ett obegränsat antal personer fortfarande kunna sitta på en restaurang så länge man håller en meter mellan sällskap och tusentals personer gå till en arena, gå i trapporna, genom gångar och sedan sätta sig ner en stund och kolla på kultur och idrott sedan resa sig och gå igenom arenan och ut så länge man håller avstånd. Det låter rättvist.
Hur ser då regeringen på motionsidrotten och naturturismen där människor också samlas och rör på sig med säkra avstånd? Kommer man tillåta undantag även här då man vistas utomhus och ofta över milsvida områden? Svaret är tydligt – Nej. Det får man inte. Man kommer bara få samlas över 50 personer om huvudaktiviteten konsumeras sittandes. Den nya utredningen anser alltså inte att man får uppleva saker stående eller gående. Upplevelser som konsumeras stående och gående begränsas fortfarande till 50 personer oavsett hur stor yta man befinner sig på. Man kommer alltså kunna sitta 200 personer och dricka öl på en sportbar och säg 2000 personer på en fotbollsstadion, men om man tillsammans vill ge sig ut och på en gemensam vandring över flera mil får bara 50 personer följa med.
Vi tar det igen. Hundratals personer kan sitta tätt på en restaurang men en meter mellan sällskap och tusentals kommer kunna sitta under tak och titta på ishockey medan endast 50 personer får ge sig ut samtidigt på ett löplopp över flera mil – den avgörande faktorn är alltså huruvida man sitter ner, står upp eller går.
Orimligheterna fortsätter och besöksnäringen, motionsidrotten och naturturismen fortsätter alltså att diskrimineras trots att det var exakt det man ville undvika.
Borde inte motionsidrotten och naturturismen få samma förutsättningar att se våra verksamheter överleva då vi vid flertalet tillfällen påvisat att vi precis som restauranger och snart även stillasittande arenatillställningar kan genomföra arrangemang på ett smittsäkert sätt.
Varför har besöksnäringen och motionsidrotten inte satt samma press på kultur och idrottsminister Amanda Lind som kulturen och arenaidrotten har gjort?
Hur kan det bli såhär snett?
Igen.
Jerry Engström, grundare av FriluftsByn, samt strateg, workshopledare och föreläsare inom Svensk Besöksnäring.
En kommentar