Det går inte att skriva om temaparken High Chaparral utan att nämna Big Bengt. Han var entreprenören som startade verksamheten 1960. Det hela var en offspring på hans verksamhet som entreprenör och handelsman. För att underhålla sina kunder av maskiner och stora prylar startade han en krog och sedermera ett hotell och när väl det var på plats krävdes underhållning. Inriktningen blev vilda västern och snart kom det amerikanska prefixet big.
Men Bengt var en ganska kort man som skapade ett egen universum utifrån sin egen smak. Med tiden blev han Amerikafrälst, men det var inget som fanns i barndomen. I exempelvis Vilhelm Mobergs barndomshem i Småland var resenärerna till USA lika närvarande som frånvarande.
Historierna om Bengt Tage Erling Erlandssons uppfinningsrikedom när det gäller affärer är på samma nivå ä som berättelserna om Ingvar Kamprads snålhet. Det finns ingen gräns för var verkligheten upphör och sagan börjar.
High Chaparral ligger 35 minuters bilresa från E4:an mitt i mörkaste Småland. Skogen är stundtals nästan lika tät som en svart filt. Åtminstone om en är van vid Skånes öppna landskap.
High Chaparrals hemkommun är mytomspunna Gnosjö. På sjuttiotalet växte nöjesparken och när närmaste grannen Anderstorp lyckades locka till sig Formel 1-cirkusen bodde Niki Lauda några veckor på Big Bengts nyöppnade hotell.
High Chaparral blev en mötesplats för alla och på nattklubben trängdes turister med bikers. Men för några år sedan fattade barnbarnen Emil och Philip som nu äger och driver verksamheten ett beslut: “Vi ska bli en familjepark.”
Det ledde till att all starksprit försvann, att nattklubbarna slog igen och tivolit lades ner.
I februari rekryterade familjen en extern vd: Mathias Bergendahl. Han lämnade rollen som marknadschef på världskulturmuseet i Stockholm och flyttade till Småland. Mathias är ursprungligen från Helsingborg, men lämnade tidigt hemstaden Helsingborg för att arbeta med utställningar i Florida. Första projektet var en utställning om Titanic, den öppnade ungefär samtidigt som den berömda filmen med samma namn hade biopremiär och lockade 840 000 besökare på några månader. Det blev en bra start på Mathias karriär som också innehåller många år på TUI.
Det första som hände på Mathias nya uppdrag var att det blev översvämning i februari. När väl vattenmassorna var hanterade kom corona.
Men till skillnad från många temaparker i Sverige har High Chaparral faktiskt fått öppna i år. Man har lyssnat på myndigheterna och skapat ett flöde i parken som gör att 50 personersregeln kan följas. För skådespelarna och stuntmännen innebär det tio minuters shower och mångdubbelt fler föreställningar per dag. Det innebär också att de 350 säsongsanställda har ett jobb att gå till även i sommaren. Men var omsättning som brukar ligga på runt 100 miljoner kommer sluta på i år vet ingen.
Bandet rullar.
Vi börjar som vanligt, vem är du och var är vi?
– Vi är i High Chaparral och året 1876. Mitt namn är Mathias Bergendahl. Jag är vd och sheriff på High Chaparral.
Berätta om din outfit.
– Det är en del av att vi ska vara på 1800-talet. Oavsett om man är vd eller ej så är vi uppklädda tidsenligt. Jag sitter här i min sheriff-mundering med min badge som säger sheriff.
Du har varit vd sedan februari. Det måste vara en av de mest speciella vd-resorna någonsin. Berätta.
– Så klart. Jag lärde mig mycket under våren. Det blev en crash course i allt. Den första utmaningen blev en översvämning. Det gav en känsla för personalen. Man fixar grejer och möter varenda utmaning. Sen kom pandemin. Då hade vi redan 350 säsongsanställda. Alla undrade: “blir det något jobb i sommar?” Det hade vi inte svar på i mars så vi anställde en expert. En doktor i monokulär cellbiologi för att förstå vad vi var på väg in i. Ska vi ge upp inför sommaren? Ska vi satsa? Ska vi vänta? Ska vi förlänga öppning? Vad gör vi…
Med hennes inrådan körde vi på mot en öppning den 21 maj. Jag fick för min del lära mig parken oerhört snabbt. Både geografin, men också alla andra förutsättningar.
Under våren har vi tittat på olika scenario: hur skulle detta påverka oss och våra anställda? För två veckor sedan stod det klart att vi skulle kunna öppna parken. Vi fick ett tillståndsbevis. Efter det har vi arbetat frenetiskt för att få parken klar i tid.
Jag intervjuade nyligen Parks & Resorts vd. De har fått öppna Kolmården, men inte Gröna Lund. Varför får ni öppna?
– Vi är mer som Kolmården. Vi är en temapark. Förutom attraktioner har vi djurskådning och andra aktiviteter. Vi faller under “allmän sammankomst” och “offentlig tillställning”. Vi har haft en direktdialog med polisen om hur kan vi få detta att fungera. Jag vet inte hur de andra har gjort, men vi fick göra radikala förändringar för att passera kraven. Vi får max ha 50 personer som tittar på en föreställning samtidigt. Vi har lagt upp ett schema. Första showen är för 50 personer. När den är klar startar vi nästa föreställning med ytterligare 50 personer i publiken och sen en tredje och sen tillbaka till den första. Vi har utökat antalet shower för att kunna ta in så många besökare som det bara går.
Hur många får du ta in totalt?
– Vi har ingen begränsning i parken. Jag har en siffra som jag utgår från. Över den kan det bli lite väl mycket folksamling. Det ska kännas tryggt att vara här. Under försäsong är vi inte i närheten av den siffran.
Det ska komma in hundra miljoner här ett vanligt år. De flesta kommer i sommar. Hur väl rustade är ni för denna resa?
– Vi har tagit höjd för flera alternativ och scenarion. Ett är vi kör vidare på 50 in i högsäsong. Vi har också tittat på att den siffran ska kunna öka. Hur ska vi då ändra vårt utbud? En restriktion som spelar stor roll är Folkhälsomyndighetens direktiv om resor på en till två timmar. Skulle den ändras blir det också nya förutsättningar med ett helt annat upptagningsområde. Just nu är det oklart var vi kan landa. Men att vi kan öppna möjliggör att vi tar mindre skada än andra aktörer som inte kan öppna.
Hur ser kalkylen ut för 2020?
– Vi går inte ut med det. Men skulle det fortsätta som det gör nu under vår öppningshelg så kommer vi att klara oss på ett okej sätt. Vi kan inte göra investeringar, men det får oss att fortsätta. Det är för tidigt att spekulera, men början av säsongen har varit positiv.
Detta är ett familjeägt företag. Ni äger marken själva. Det ger en annan sits än när man hyr sin hotellfastighet.
– Vi har andra förutsättningar här i att vi äger marken. Vi kan driva parken på ett annat sätt än om vi hade haft ett arrende och liknande. Vi ingår i stark koncern med flera andra bolag. Det är Emil och Philip Erlandsson som är barnbarn till Big Bengt som äger parken.
Ska vi prata om Big Bengt nu. Vem var han?
– Big Bengt var en sann entreprenör. Han såg möjligheter i det mesta när andra inte gjorde det. Hans egenhet var att han bytte mycket. Han sålde och köpte maskiner. Det vi ser i parken, bland annat ett ånglok, tågvagnar och en bro styrs av underdelen av en grävmaskin… Det var så han jobbade. Behövde han något bytte han till sig det. För några år sedan såldes ett stort antal av hans klenoder. Det var bilar och annat. Men det finns kvar ett Viggenplan och sex meter hög Leninstaty. Men de är inte in i parken, där är det bara 1876 som gäller.
Varför blev det just detta år?
– Det var ett stiltypiskt år för vilda västern. Showen är baserad på en vanlig dag i River City med försök till bankrån. Det här är en typisk dag.
Varför blev det High Chaparral här i Småland.
– Jag önskar att jag hade något av barnbarnen här. De berättar detta bättre än jag gör. Big Bengt växte upp i en tid av västernfilmer, John Wayne, cowboys och bankrånare. På femtiotalet reste han runt på de platser i USA vi kallar vilda västern. Han hittade sin livspassion. När Telia skulle göra sig av med gamla telefonstolpar var det ett ypperligt tillfälle att ta dem. Det lade grunden till ett fort. Big Bengt bjöd in sina kunder. Har man ett fort och kunder behöver man mat. Då la han till det och sen kom underhållning. 1960 bjöd man in nyfikna ortsbor. De undrade vad som hände i den småländska skogarna. Sedan dess har parken utvecklas till det vi är i dag. Nu är det ett annat varumärke. Fokus är familjer.
En sån här park skulle kunna ingå i en större koncern. Ligger det i dina mål?
– Det ligger lång ovanför mig. Min uppgift är att driva och utveckla parken. Få in fler besökare och göra det framgångsrikt under lång lång tid. När det gäller alla konstellationer ligger det på ägarnivå.
Hur kom man fram till detta? Förr var det alla från Hells Angels till barnfamiljer. Berätta om den resan?
– Det var när barnbarn tog över parken. Tidigare var det bike meets och tivoli. Nattklubben var väldigt välbesökt.
Hur kom folk åkande till den?
– Man hade boende här. 2012 gjorde man en stor förändring. Man tog bort spriten. Man behöll vin och öl. Det var en del av förflyttningen till en familjepark. Vi är väldigt stolta för på sajten barnsemester.se blev vi i februari utvalda till Nordens bästa temapark. Det var precis innan corona-pandemin slog till på riktigt.
Jag tillhör en generation som fått cowboys och indianer i mitt DNA. Min barn har inte alls fått det. Är ni oroliga för återväxten?
– Självfallet skulle vi gärna se att det återfördes lite Lucky Luke och seriemagasin. Men när barn kommer hit klär de i sig rollen som rånare och sheriff väldigt snabbt. Det går snabbt även om du inte varit närheten av det tidigare. Men självklart är det så att jag läste Lucky Luke hela åttiotalet. Familjen Macahan och Lilla huset på prärien var på tv. Vi växte upp på ett helt annat sätt. I vår ålder var det många som var på High Chaparral. De har berättat för sina barn och tar tillbaka dem hit. Berättelsen om tågrån lever kvar. Ett av mina uppdrag är att skapa återväxten.
När man går runt här är det svårt att skilja personal från publik. Det finns medborgare. Berätta om dem?
– Medborgare är en grupp som verkligen älskar vilda västern. De älskar verkligen High Chaparral. Varje år kommer de hit och är i vår stad. De är fantastiskt klädda, precis som om det var 1876. De har egen ledning. De har eget litet klubbhus precis intill där vi sitter.
De är som en supporterförening till ett fotbollslag.
– De kan man nästan kalla det. Det är en intresseklubb. Under öppningsdagarna som vi är i nu har jag träffat många och hört berättelser från förr. En berättade igår att hans boots var 37 år gamla. De har gått här i några år. Jättefina historier. De hjälper till att bygga upp känslan. Just nu är det kanske hundra personer som går runt och är klädda på det sättet. Det gör mycket för känslan och stämningen. Det såg vi inte minst precis när du och jag åkte tåg och en medborgare började berätta om Big Bengt. Så är det varje dag.
Du är som en del av en saga.
– Så är det faktiskt. Vi brukar säga att det först när du är i en kris som du ser hur en organisation verkligen jobbar. Det har vi verkligen sett prov på här. Det har varit enormt givande för mig att komma in under den här tokiga och svåra tiden. Vi hittar lösningar och jag är superstolt hur man har hittat dem. Det har varit en spännande tid.
Du har flyttat från Stockholm hit ut i skogen. Hur får man med sig en partner på det?
– Jag kommer söderifrån. Men det var enkelt. Det började med att möjligheten kom upp som bli sheriff på High Chaparral. Då kände jag: den måste jag bara ha. Det här område… Gnosjöanda, landskapet är så vackert. Nu bor jag i Hestra, 30 minuter bort med bil. Det framstår som lyx om man jämför pendlingsavstånd i Stockholm. Jag har blivit oerhört varmt välkommen. Inte bara av de som arbetar här utan även av ortsbefolkning och näringslivet. Jag har fått många välkomnande mejl. Jag trivs fantastiskt bra här nere.
Vad är din prognos för framtiden. Corona och annat.
– Att öppna en park kommer med ett stort ansvar. Vi skulle inte göra det om vi kände att vi inte skulle kunna göra det på ett tryggt sätt. Jag har själv vänner inom vården och vet hur tungt det är. Vi ska ta vårt ansvar och hjälpa våra besökare att ta ansvar. Vi ska inte förminska effekterna av corona. Men samtidigt är en av mina drivkrafter att säkerställa arbetstillfällen för 350 säsongsanställda. De vill inte annat än att komma tillbaka eller komma hit för första gången. Det har varit starkt. Nu när vi har öppnat och jag ser vår personal och pratar med dem. De kommer fram och säger att de är glada att vara här. Det är en annan sida och man kan jobba med båda. Man kan ta ansvar samtidigt som man arbetar med andra.
Din egen prognos, hur länge tänker du stanna?
– Man har en tid när man börjar och sen tänker man: här vill jag vara för evigt. Det är verkligen roligt. Att träffa personal och medborgare. Alla är så drivna. Se möjligheterna. Se barnen när de vaskar guld och rånas på tåget. Att se deras glädje, jag kan inte tänka mig något bättre jobb. Så svaret är: så länge jag får vara kvar.
