Regeringen och stödpartierna kom idag måndag morgon med ett krispaket på 300 miljarder. Målet är att säkerställa sysselsättningen och stoppa vågen av uppsägningar. Jag tror att det kommer att fungera på större företag som har tillgång till kapital och krediter, men mindre företag kommer inte använda moms och sociala avgifter som en lånebuffert. 

På pressträffen visade finansmarknadsminister Per Bolund att staten med det nya krispaketet går in och täcker halva lönekostnaden vid varsel. Men resten av pengarna ska ändå upp på bordet. Och hur ska det gå till när intäkterna som kommer in rasar med 80 procent?

Många företag i reseindustrin och besöksnäringen har en vinstmarginal på några procent. Problemet är att om en lunchrestaurang står tom är det inte bara att lönepengar uteblir. Mat är en färskvara som ska betalas även om ingen äter upp den. Gammal mat är inte lätt att spara… 

Få krögare har stoppat undan några miljoner i händelse av att alla efterfrågningar försvinner. De små vinster som blir i denna näring brukar investeras i lokalen och utrustning i köket. 

I valet mellan att vara skuldsatt eller säga upp folk kommer alla mindre företagare jag känner till att välja det senare. Skatten kommer ju inte att efterskänkas utan ska ju förr eller senare att betalas med framtida vinster. Och när kommer dessa? 

Helt klart är att reseindustrin kommer att återhämta sig och vissa grenar kommer att bli ännu starkare än för två månader sedan. 

Men allt kommer inte att bli som förut. 

Tillväxten i konferensvärlden står redan nu och stampar på sex miljarder om året. Marknaden växer inte. Jag är övertygad om att den aktuella krisen kommer att leda till att marknaden för konferensanläggningar minskar. Många mindre enheter som idag kämpar för sin överlevnad kommer att slås ut. 

I Stockholms innerstad har vi sett en enorm restaurangboom de senaste tjugo åren. Precis som flygtrafiken internationellt har dubblerats har även restaurangekonomin i Stockholm växt med hundra procent sedan år 2000. Sänkta inkomstskatter och ökade bostadspriser har varit motorn i Stureplansekonomin. När människor hotas av uppsägning och varsel kommer krognotor att vara det första man sparar in på. Samma sak med weekend-resor till Europas metropoler.  

Idag kom beskeder att Ryanair ställer in 80 procent av sin kapacitet. Jag är helt övertygad om att det kommer att dröja mer än tre månader innan man är tillbaka på full kapacitet. Vi kommer att fortsätta att resa hem till släktingar och vänner på jul och nyår och en solsemester på sommaren är också otroligt viktig för många familjer. 

Men upplevelse-resandet är det som har växt de senaste tjugo åren. Nu känns detta iskallt. Upplevelsen av att pengarna kan ta slut gör att man bara vill vara hemma.

På pressträffen sa finansminister Magdalena Andersson att det är inte en kris när det gäller pengar. Det är virus som gör att efterfrågan på resor står still. Det är sant, men känslan av att hela världen står stilla och ingen vet när det kommer att gå att resa igen är förlamande. 

Vill regeringen att reseindustrin i sin nuvarande form inte ska gå under behövs specifika åtgärder mot flyg- och hotellindustrin och det behövs ett allmänt stimulanspaket. Även om detta sker är jag säker på kartan över vem som äger vad i reseindustrin kommer att ritas om fullständigt. SAS permittering i går av 10 000 medarbetare var bara början.