1350 miljoner kronor. Så mycket har det kostat att renovera Östermalms saluhall från 1888. Vid en första anblick är tanken: vad har hänt? Hallen ser inte ut exakt som för fyra år sedan, men mycket är sig otroligt likt. 

De bruna bodarna med klumpiga pelare är kvar, liksom de svarta skyltarna med gul text och den röda tegelfasaden. Men när man tittar noga ser man att detaljer som tidigare varit dolda syns. Det allra bästa är att fönsterna som ligger under taket nu åter är genomskinliga. De målades svarta någon gång på sextiotalet. Det väldiga vita taket ovan ljuset liksom svävar på sin nyrenoverade stålkonstruktion från Motala verkstad. 

På 1800-talet blev saluhallar högsta mode ty man ansåg att mat skulle säljas under tak och inte längre under bar himmel. Men sedan dess har standarden höjts, samtidigt som många saluhallar har chanserat. Före renoveringen var det mycket snack om råttorna i Östermalmshallen källare. Dessa är nu borta och ersatta med bättre lagerutrymme för mat och schysstare omklädningsrum för personalen. 

Utmed Humlegårdsgatan och Nybrogatan har saluhallen fått en ny balkong. Under den har Tengbom arkitekter smugit in nya svara ventilationsrör. Du måste verkligen anstränga dig för att upptäcka dessa. En våning upp är det fortfarande byggarbetsplats, men i mitten på april ska detta vara klart och då kommer det att bli liv i hallen under fler timmar än tidigare och även på vardagar. 

De 17 handlarna och krögarna i hallen har alla fått fler stolar och kvadratmeter och ut mot gatan kommer det att bli uteserveringar. Handlarna var först skeptiska till den tillfälliga lådan på Östermalmstorg. Men den blev en hit med både bättre försäljning och fler gäster. Frågan är nu om denna nya publik kommer att hitta in i hallen när de är på väg hem till våningen på Östermalm? Spontanköpen av lyxkött och ännu finare fisk görs enklast i farten. 

Jag tror det. Östermalms saluhall går mot en ny vår. På samma sätt som alla ville besöka nya Nationalmuseum när det återinvigdes kommer många att vilja se nya Östermalmshallen. Och sen blir detta en beroendeframkallande vana. Ett talande exempel är Malmös nya saluhall som trots ganska knepigt läge går jättebra.

Att den minst sju år långa renoveringen av Stureplan inleds nästa vinter är inte heller illa för verksamheten på Östermalmstorg. Stockholmarna gör vad de kan för att fly byggkaos.

Är då detta värt pengarna? Svar självfallet. 

Att riva och bygga nytt hade säkert varit billigare och enklare, men en själ och en två sekler gammal historia är ovärderliga ting. Jag tycker visserligen att Tengbom arkitekter kunde ha varit lite modigare när det kommer till handlarnas saluplatser. De är så nära original det går att komma enligt ett pressmeddelande. 

Trams tycker jag. 

Många av de töntiga ordspråken på väggarna hade också kunnat förbättras. 

Men å andra sidan så är inte Östermalm revolutionens mittpunkt. Även om saluhallen var radikal när den öppnade för 130 år sedan. 

Tre nya konstverk ska uppföras i hallen, ett är redan på plats. Fredrik Wretmans fot och ben som liksom springer i väg mitt i huvudentrén. Foten är en hälsning till Hermes, den grekiska Gud vars uppgift var att skydda handeln. Hans hjälm finns redan ute på torget. Fredriks nya verk är genialiskt och snyggt.

Med nya Östermalmshallen befäster Sveriges huvudstad sin position som en mat- och krogdestinatination i världsklass. 

Kul!