Det är jämnt skägg på säljsidan mellan branschens två giganter, Tui och Vinggruppen. Men det är som vanligt Ving som tjänar mest pengar, som inte längre behöver skyfflas till London i salig Thomas Cooks förlusthål.

Trean Apollo säljer bara hälften så många resor som någon av de två stora. Och fyran Airtours omsätter i sin tur bara en tiondel av Apollos försäljning. Researrangörsbranschen är ett skolexempel på oligopol.

Visst ja, Strömma Turism & Sjöfart slår sig in på listans fjärde plats, men seglar i en egen sjö och undviker lufthavets tuffa konkurrens.

De 100 största researrangörerna omsatte i fjol 41 miljarder kronor, en ökning med 3 miljarder från föregående år. De tre stora svarade för 31 miljarder, de 97 andra slåss om resterande 10 miljarder.

Branschens vinst efter finansnetto var 1,5 miljarder, varav de tre stora kapade åt sig över 1,3 miljarder, de 97 andra får dela på 200 miljoner. 20 av bolagen på listan, vart femte, gick med förlust vilket säger en del om villkoren i branschen. Nettomarginalen stannade på drygt 3 procent, vilket är avsevärt lägre än jämförbara servicenäringar.

Branschen har pressats i flera år av en stadigt fallande krona. Att teckna hotellkontrakt i euro eller dollar och sälja resor i kronor har naggat på marginalerna. Två fina nordiska somrar har inte ökat på kundernas lust resa till värmen. Med miljödebattens flygskam ovanpå detta framstår branschens resultat snarare som en stark prestation.

Å andra sidan har inhemska researrangörer gynnats av svag krona, fint väder och en växande skara utländska gäster.

En utmaning för de traditionella arrangörerna är, förutom den växande miljödebatten, förändrade sätt att köpa resor på nätet. Allt fler paketerar sina resor med hjälp av lågprisflyg, Airbnb eller Booking.com. Gränsen mellan resebyråer och researrangörer luckras upp och nya nätbaserade aktörer slår sig in i branschen.

Analys: Leif Holmkvist