Den stora händelsen i reseindustrin denna vecka är förstås att Petter Stordalen tar över Ving. Jag var på plats på pressträffen i DN-huset på Marieberg och före beskedet tänkte jag att nu kommer det ett trist riskkapitalbolag och drar floskler i tio minuter och sen får vi gå hem. Jag påstår inte att Petter är befriad från floskler, men han kan också berätta en rolig historia och har vett att klä sig som en rockstjärna.
Men det bästa med honom är att hellre säger lite för mycket än för lite. Min andra fråga på pressträffen är hur mycket Ving kostade? I normala fall svarar ingen något på sådana frågor, men Petter var snabb att svara sex miljarder kronor. En kvinna bredvid mig undrade viskande om han menade norska eller svenska kronor. Det blev min första fråga till Harald Mix på Altor som är med och finansierar köpet. Han skrattade och svarade “svenska kronor”. I danska kronor hade köpesumman blivit en miljard mindre. Minst.
Vår svenska złoty kommer förstås att vända. Handel med valutor är verkligen handel med det som inte finns. Det abstrakta. Framtiden.
Tillbaka till Ving. Det är kul att de har hittat en ägare som gillar turism. Men det är också ett
roligt styrkebesked för hela reseindustrin att två riskkapitalbolag väljer att hälla in sina pengar i en sextio år gammal charterjätte. Riskkapitalet är verkligen inga snälla människor och utanför deras dörr finns en lång kö av människor och företag som vill ha deras pengar.
De senare åren har många riskmiljarder gått till tech-sektorn. Jag har precis läst Breakit-reportrarnas bok “De nya miljardärerna”. I den digitala revolutionen har många rikedomar fötts, men det är slående i boken att få av dem återfinns i reseindustrin. Veckans affär kan mycket väl ge fler investeringar i reseindustrin.
Jag är övertygad om att människans innersta drivkraft efter mat på bordet är fåfänga. Vi vill bli sedda och bekräftade. Petter Stordalens köp av Ving är lika delar bröd på bordet och fåfänga. Han gör Ving och hela reseindustrin mer synlig. I och med köpet upphäver han också för en gångs skull muren mellan inbound och outbound. Det är bra, svemester är inget hot mot charterbranschen. Det är en möjlighet att lära av varandra och människor på andra sidan jordklotet.
Morgonen efter Thomas Cooks konkurs blev Ving tvingade att be sina resenärer på Arlanda att återvända hem. Då skrev jag att Vings varumärke var rökt. Det visade sig vara fel. Ving fick iväg sina resenärer nästa dag och nu är jag övertygad om att alla har glömt detta. Vings varumärke är enorm tillgång och som Harald Mix säger i min intervju kan det bli en ny folkaktie. Alla har någon gång rest med Ving och Petter Stordalen kommer fortfarande ihåg sitt besök på Club33 på åttiotalet. Men jag menar ändå att varumärken är känsliga saker. Hade Ving inte fått iväg sina resenärer på en vecka hade min profetia mycket väl kunnat slå in. Nu blev det precis tvärtom, en boxare som reser sig upp efter en knock är betydligt häftigare än en som går genom livet utan större motstånd.
Det finns röster som är kritiska till affären, men jag tycker att fördelarna överväger. Reseindustrin behöver stora bolag och synliga ägare.
***
Den andra stora händelsen denna vecka är förstås att flygskammen har ebbat ut. Vi befinner oss i höstlovet och när jag går in på Instagram ser jag bilder och filmer från hela världen. Familjen Schulman är i värmen i Dubai och vill inte flyga hem. Det var länge sedan kontot Aningslösa influencers släckte ner. Jag håller verkligen med Petter Stordalen att skam inte är en väg fram om man vill bygga en hållbar värld.
Med detta inte sagt att vi i reseindustrin inte måste ställa om till en mer miljövänlig värld, men det måste ske samtidigt som människor i reseindustrin har ett arbete och lön i slutet på månaden. Det kommer att ta längre tid än några år, men om tio och tjugo år kommer vi att transportera oss på ett helt annat sätt än idag. Exakt hur detta ska gå till ska vi diskutera på Travel News Market nästa vecka den 7 november. Här hittar du hela programmet på Travel News Studio. Glöm inte att anmäla dig här. Över 1 200 personer är redan inne i systemet. Och på golvet finns 200 utställare från hela världen. Så häftigt att alla vill komma till oss.
***
Förra helgen var jag i Turkiet och tittade på TUI:s nya koncept Blue. Det kommer ett längre reportage om detta snart på sajten och i vårt magasin. Vi reste ner via Istanbuls nya flygplats och det var en sanslöst mäktig upplevelse. Den har kapacitet för över 50 miljoner resenärer och kan byggas ut och målet är 100 miljoner passagerare. Svindlande. Flygplatsen presenteras som världens mötesplats när man landar. Det ligger något i det. USA har under Donald Trump lämnat sin roll som världens centrum. Istället har London tagit tillbaka sin plats som världens huvudstad. Istanbul kan i framtiden få denna roll. Det kräver förstås en demokratisk utveckling, men grunden finns där. God infrastruktur är i denna process en hygienfaktor. Det bör politikerna tänka på när de arbetar med Arlandas framtid. Rent praktiskt var det ganska svårt att hitta på den nya flygplatsen, men genom att springa från den ena piren till den andra några kilometer bort hann vi med vårt plan. På vägen hem hade jag några timmar över och då kunde jag glassa i loungen. Den gjorde ingen besviken. Det var whisky till de stora och bilbana och popcorn till de små och digital golfbana för dem som inte kan sitta still.
***
Och med detta hoppas jag att alla får en fin helg och tänker en smula på de döda. Utan dem hade vi inte varit någonting.
6 kommentarer