Vad är ett flygbolag? Är det ett bolag som äger flygplan och har piloter anställda. Eller är det ett bolag som säljer biljetter och transporterar människor mellan olika platser. Både och skulle många som inte känner till flygbranschens utveckling de senaste 25 åren svara. Men i grunden är detta vad SAS-strejken handlar om. Ska SAS ha kvar piloter som anställdes när bolaget flög affärsresenärer måndag till fredag och var lediga på helgen. Piloter som tjänade lika mycket som direktörerna i kabinen och som var lediga på sommaren.
Idag är SAS ett helt annat bolag. Tillväxten är leisure och det innebär att man på sommaren flyger charter-resenärer till Medelhavet. Affärsflyget har i princip inte växt de senaste tjugofem åren. Just nu backar BRA flyg, ett tydligt tecken på att flygskatten har viss effekt på affärsflyget.
Men det är inom leisure som tillväxten finns och då måste man fråga sig om resenärerna bryr sig om att piloterna bryter på rumänska eller talar skånska. Det tror inte jag att resenärerna gör. Självfallet är det viktigt att stolarna i kabinen är bekväma, men huruvida det står SAS på nosen är inte alls lika viktigt.
För charterresenärerna är SAS ett bolag som säljer biljetter och ser till att man landar i ett varmt land när man ska. De har inget emot wet lease, även om de inte känner till uttrycket.
Efter krisen 2012 gjorde SAS en omstart. Ägarna hällde in X antal miljarder och bolaget tog fram en ny kommunikationsidé: We Are Travelers. Bakom den stod Sveriges just nu hetaste reklambyrå Åkestam Holst.
Det gjordes snygga reklamfilmer och man tog bilder på hela personalen framför ett flygplan. Analysen säger att 70 procent av intäkterna kommer från endast tolv procent av resenärerna. Detta var en signal till Eurobonus-medlemmarna, ni är våra viktigaste kunder. Men det var också ett besked till personalen. Vi är inget charterbolag. Vi är lite finare. För piloterna som anställdes för mer än 25 år sedan i bolaget var detta förstås mumma. Ett plåster på såret när man fick gå ner i lön vid krisen 2012 och en indikation på att snart blir det som förr.
Nu är vi vid nästa vändpunkt. Strejken. Avtalet som det bråkas om skulle gälla i tre år, men har alltså sagts upp efter två. Det säger något om otåligheten.
SAS-piloterna går ut i media och berättar vilket lidande det är att arbeta för SAS. Vd Rickard Gustafson kontrar och säger till piloterna att skärpa sig. Då skvallrar piloterna att direktörens lön minsann ökat med två miljoner sedan 2012. Gustafson hänvisar till styrelsen.
Förhandlingen sköts inför öppen ridå, inte vid förhandlingsbordet.
Suck.
Jag har gett upp att spekulera i hur länge strejken kan pågå. Men förr eller senare kommer piloterna att tvingas tillbaka till cockpit om de vill att deras arbete ska finnas kvar. Analytiker beräknar SAS prislapp för strejken till 300-400 miljoner. Vad jag förstår är det direkta kostnader. Frågan är om man kan mäta varumärkesskadans kostnader. Jag menar, vem bokar idag in en resa med SAS i sommar?
Jag är övertygad om att de tolv procent som står för 70 procent av SAS intäkter kommer att fortsätta att flyga med SAS även efter strejken. De har inget val, de ska till eller från Skandinavien minst en gång i veckan. Men tron och reklambilden att SAS är ett skönt gäng där alla anställda är kompisar och kämpar för att ge “Travelers” en fantastisk upplevelse är förbi. Det är möjligt att piloterna kommer att få något högre lön tack vare strejken, men man dödar bilden att SAS är ett bolag med ett större hjärta än andra flygbolag.
