Jag är närmast besatt av politik. Jag har sett, läst och lyssnat (tack P1) på alla långa reportage och dokumentärer som ledde fram till januariuppgörelsen och 73-punktsprogrammet. Jag har stor respekt för Stefan Löfven, att han lyckades navigera rätt och kan sitta kvar som statsminister är en bedrift.

Jag är inte avundsjuk på Ulf Kristersson som sitter fast i en rävsax. Vill han ha makt måste han hoppa i säng med Jimmie Åkesson, men då riskerar han erodera basen för sitt eget parti. Länge trodde Moderater av typ Ulf Adelsohn att folk som röstade på SD egentligen bara vara förvirrade Moderater. Men kanske det är tvärtom, de som röstar på Moderaterna är i grunden bara förvirrade Sverigedemokrater. Nu tror jag inte att en människa har en innersta röst och att den har en politisk färg. Jag tror att människor är som lökar. När du har skalat klart finns inget kvar, möjligen några tårar. Människan är en flexibel varelse och röstar på det som känns bäst för stunden.

Igår hoppas Ebba Busch Thor ner i Jimmie Åkessons säng. Jag är övertygad om att det tar max en vecka innan Ulf och hans förvirrade Moderater följer efter.

I alla fall så tittade jag förstås även på SVT-dokumentären om Mattias Karlsson, 90 minuter med SD-gruppledare. Det var usel journalistik, men ändå mycket intressant att titta på. Mattias Karlsson kan inte ha det lätt. Hans matvanor tycks inte vara de bästa. Hans beroende av en PET-flaska med läsk är 24/7. Han brinner för “svensk” kultur. Men i valet mellan diktuppläsning på Värmländska och titta på när Jimmie Åkesson spelar 80-tals hits på sin synt föredrar Karlssons väljare det senare. I dokumentären försöker han locka in människor till en lada med en kvinna som spelar nyckelharpa. Det går sådär kan vi konstatera. Jag har ett tips till Karlsson: satsa på besöksnäringen om du vill att den svenska lokala kulturen ska få en publik. Enkom turister från fjärran länder är intresserade av titta på lokala folkdanslag i färgsprakande kläder. Jag är helt säker på att 99 av 100 folkdanslag världen över hade fått lägga ner om det inte kom turister från fjärran länder och tittade på dem. Det är först när vi är på resa som vi vill är beredd att ta in lokal kultur. Jag menar, hur många Stockholmare har åkt en turistbuss i sin egen stad? Senast jag gjorde detta med fantastiska Ocean Bus kunde jag konstatera att det var folk från hela världen ombord, men blott tre svenskar, jag och mina barn.

Under valrörelsen försökte jag få någon från SD att säga något om reseindustrin och besöksnäringen, men det var som att ropa ut i öknen. Det spelade ingen roll hur många mejl och telefonsamtal jag ringde. Ingen vill säga något. Nu förstår jag också att det ligger långt från SD:s ideologiska bottenplatta att locka hit människor från främmande länder. Men jag är övertygad om att turistindustrin är nyckeln till en fungerande lokalkultur.  

Skriver dessa rader på tåget ner till Göteborg. Jag ska prata om Travel News och vår syn på reseindustrin på RK’s TUR 2019. På kvällen delas Guldbussen ut. Förra veckan var jag på Ving och gav samma föredrag. Mitt lilla tal har nu utvecklats till mina sju viktigaste insikter om reseindustrin i Sverige och världen efter ett år i branschen. Min viktigaste insikt är att vi måste bli bättre på abstrakt tänkande. Jag kommer gärna till ditt företag och pratar om detta om det finns något intresse. Mejla mig.

Det blev faktiskt några skratt på Ving och sen fick jag en flaska bubbel som jag och min blivande fru ska dricka upp i kväll.

Och med dessa ord tackar jag för visat intresse. Vi hörs på måndag igen här på Travel News.