Skriver dessa rader på väg från Helsingfors till Göteborg. Jag har varit i vårt östra grannland i några dagar.

I första hand för besöka Matka, Nordens största resemässa, i andra hand för att lära mig mer om Finland. Resan jag befinner mig på är en pressresa som betalas av Finnfacts. Förutom undertecknad är det journalister från Norge, Italien, Bahrain och Indonesien. Följaktligen har jag lärt mig mer även om dessa länder.

Matka

Om vi börjar med Matka-mässan så har den överlevt när exempelvis TUR-mässan i Göteborg somnat in. Hemligheten är att arrangörerna lyckas skapa en ny bro mellan vanliga besökare och reseindustrin. Bron består av att många, speciellt unga människor, faktiskt köper sin nästa semesterresa på mässan.

När du läser detta är det Black Friday på Matka. Det går att alltså att tjäna in biljettkostnaden på 19 euro när du fyndar din semesterresa.

Förra året kom 70 000 besökare till mässan och i år väntar arrangörerna minst lika många. Siffran är på väg upp, efter en period av nedgång. Arrangörerna har lyssnat noga på de utställande bolagen och lyckats möta deras krav.

Det är svårt för mig att värdera om det är ekonomiskt motiverat för olika bolag att vara med på Matka, men jag kan konstatera att alla stora bolag och destinationer är med och ännu fler små. Personligen tycker jag det är kul att träffa representanter från Vitryssland, Angola, Rwanda och Lappland.

Det sista är ett landskap i norra Finland som lyckats övertyga världen att tomten bor där. 500 000 människor flyger till Rovaniemi varje vinter. Enligt landets infrastrukturminister kommer det människor från 140 länder till Lappland. Det är förstås svindlande siffror. Förutom tomten lockar även möjligheten att titta på norrsken och möjligheten att åka hundspann.

En av motorerna i den finska turistnäringen är förstås Finnair. Det statligt ägda och kontrollerade flygbolaget växer kraftigt. Deras affärsmodell att transportera människor mellan Europa och Asien har varit mycket framgångsrik. Man har hittat en egen väg som skiljer sig från SAS och Norwegian. Den första januari fick bolaget en ny vd, men någon stor kursändring tycks inte vara aktuell. Finska statens 52 procent av Finnair är, till skillnad från svenska statens andel i SAS, inte till salu. Får Norwegian tillgång till den sibiriska korridoren förändras förstås allt, men än är vi inte där. Jag frågade om det fanns en katastrofplan, men fick förstås inget svar.

Den lilla journalistgruppen gjorde ett studiebesök på HEL, alltså Helsingfors internationella flygplats. Den drivs av Finavia, ett helstatligt bolag, som har 19 ytterligare flygplatser. Alltså dubbelt så många som Swedavia. Jag undrade varför de behövde många flygplatser och fick svaret att lokalpolitikerna i Finland har mycket att säga till om.

Det ska bli intressant att följa när svenska kommunpolitiker vaknar upp och inser att Swedavia bara har hälften så många flygplatser som Finland och att det finns ännu fler statligt subventionerade flygplatser i Norge. Det är min åsikt att staten borde driva betydligt fler flygplatser i Sverige. Nuvarande situation leder till en konstig huggsexa mellan kommuner utan Swedavia-flygplats. Miljarderna Swedavia tjänar på Stockholms två flygplatser borde gå till infrastruktur i hela landet, inte till att bygga stora kontorskomplex på Arlanda och Landvetter.

Men nu är vi långt från Finland.

Det är mycket snack om miljön på denna resa. Finland vill vara i framkant när det kommer till hållbart resande. Finavia, precis som Swedavia, klimatkompenserar personalens resor. Finnair berättar att deras utsläpp minskat med 6 procent när de köpte nya flygplan. Det är förstås bra, men om bolaget samtidigt växer med en tredjedel på två år är den samlade effekten på miljön inte så imponerade. Effektiva motorer kan aldrig väga upp flygets tillväxt.

På fullt allvar höll landets infrastrukturminister ett invigningstal på mässan där hon talade koldioxidfritt flygande, som om detta skulle ske under hennes livstid. Möjligen finns detta att tillgå när hennes barnbarn blir gamla.

Och tror ni att Finnfacts har klimatkompenserat för de inbjudna journalisternas resor? Svar nej. Självfallet kommer Travel News att göra detta för min flygresa över Östersjön, men jag nämner detta för att alla ska förstå gapet mellan ord och handling.

Jag bodde två nätter på ett helt nyöppnat hotell vid namn Lapland. När jag checkade in hade verksamheten haft öppet i 60 minuter. Lapland är en liten kedja med bas i finska Lappland. I Helsingfors har man 182 rum, varav några sviter. Förr var det en bank i huset som byggdes 1952. I botten är det en gigantisk restaurang. Trivsam, men tråkig.

Vi fick även titta på nyöppnade hotell St George som låg hundra meter bort på en tvärgata. Här började rumspriserna på 200 euro, ungefär dubbelt upp från Lapland.

Men för den summa fick man en fantastisk fastighet från 1840, högt i tak och fantastisk konst på väggarna. Här lärde jag mig ett nytt uttryck: neo lyx.

Jag skulle använda samma ord om Nobis på Norrmalmstorg i Stockholm.

Det absolut bästa på St George var Ai Weis pappersdrake i foajén och den drömska skogstapeten i baren. Totalt hade man 400 konstverk.

Maten i krogen Andrea en halvtrappa ner är signerad den finsk-turkiska kocken Mehmet Gürs. Han har en svensk mamma och en turkisk pappa. En av hans 20 krogar i Turkiet är på världens femtio bästa krogar i listan. Andrea är stjärnkockens första krog i födelselandet. Lunchen jag åt var både god och modig. Hit vill en återvända.

Till hotell Laplands fördel ska sägas att jag hade en liten bastu på rummet.Jag försökte få veta hur lång tid det tog att skura bastun ren mellan varje gäst, men fick inget vettigt svar.

Finland är till skillnad från Sverige ett ungt land. I år firar våra grannar 101 år.

Följaktligen är en del institutionsbyggnader vi har sedan 1800-talet betydligt yngre i öst. Ett bra exempel på detta är det nya biblioteket som vi fick se. Det är i dag sju veckor gammalt. Det ligger mitt i stadens absoluta centrum och rubbar stadsbilden på ett sätt som ingen i Stockholm skulle kunna acceptera. Tänk debatten om nu nedlagda Nobelcentrum så förstår ni vad jag menar.

Det nya biblioteket är byggt som en bro med tre våningar. I mitten, inne i själva brons konstruktion, är det lärande och högst upp är det böcker, på bottenplan entré och bio. Högst upp är som att befinna sig i himlen eller i ett moln. Utsikten över staden är svindlande och här kan verkligen tankarna sväva fritt.

Den översta våningen med stor terrass mot väst är på samma nivå som parlamentet på andra sida det stora torget. Följaktligen kan medborgarna granska eller beundra sina folkvalda från biblioteket.

Poesi.

Att stå i ena spetsen av huset omgiven av glas var ungefär som att befinna sig i fören på Titanic. Jag nämner allt detta för att samma arkitektkontor har fått ansvar för att bygga den nya incheckningshallen på Helsingfors flygplats. Även här kommer att det att bli samma känsla av att vara i ett moln.

På flygplatsen var man mycket stolta över sin öppna data-insamling. Genom att göra den tillgänglig vill man minska köerna och göra incheckning och säkerhetskontroll så effektiv som möjligt. Men köerna kan inte rationaliseras bort fullständigt förklarade IT-chefen.

– Det finns alltid ett gäng affärsmän som kommer tolv minuter innan planet ska gå och då blir det alltid köer.

Budskapet kom i tid gäller alltså fortfarande för alla andra.

PS: Min Huawei Mate Pro 20 som jag tidigare hyllat i denna spalt funkar inte speciellt bra utomlands. Mobilt internet är stendött eftersom telefonen inte hittar rätt kopplingsställe. Jag fick rådet att testa alla operatörer i luren, sju olika i Helsingfors, och starta om luren varje gång. Det hade varit smidigare att faxa in denna text.