Jag får en känsla av att det arrangeras evenemang och festivaler i varje buske nu förtiden, så visst finns det positiva effekter av evenemang. Hur är det då med ett evenemang som OS och finns det något positivt med OS i Stockholm? 

En väsentlig ekonomisk post skulle kunna vara värdet av den glädje som OS kan innebära för lokalbefolkningen. Ett annat mervärde kan vara hållbarhetsaspekten genom att använda faciliteter som redan finns på plats samt använda befintlig infrastruktur. Ett tredje mervärde kan vara den ökade lyskraften för Stockholms och Sveriges varumärke. Ett fjärde mervärde skulle kunna vara injektionen för turismen. Dock finns det i dagsläget inga vetenskapliga belägg för att ett OS är direkt motiverat ur ett turismperspektiv.  

Det vi vet gällande planerna för OS i Stockholm 2026, utan att ha full insyn i budgeten, är att SOK beräknar kostnaden till 13 miljarder kronor. Två tredjedelar (cirka 9 miljarder) täcks genom bidrag från IOK (driftskostnader) och resterande tredjedel skall komma från kommersiella intäkter, bland annat från biljetter. OS i Vancouver 2010 kostade ungefär 40 miljarder kronor, OS i Turin 2006 kostade 24 miljarder kronor och OS i Lillehammer 1994 kostade 8,5 miljarder kronor. Vi vet vidare att, med hänsyn tagen till undanträngningseffekter, OS i Stockholm 2026 uppskattningsvis skall medföra skatteintäkter på minst tre miljarder kronor. Det finns också en betydande spridning vad gäller nyttan av ett OS. OS i Sotji 2014 kostade mångdubbelt mer än vad som var budgeterat. OS i Los Angeles och Barcelona anses vara två framgångssagor vad gäller OS. I fallet Los Angeles berodde det på den omfattande kommersialiseringen av OS. Om jag inte minns fel gick Barcelona med förlust, men OS bidrog till att staden sedan utvecklades till att bli en av världens mest framgångsrika turist- och mötesstäder. 

IOK har utarbetat ett reformprogram benämnt Agenda 2020. Syftet med programmet är bland annat att värdlandet inte skall bygga så många nya arenor eller boende i syfte att hålla nere kostnaderna och främja hållbarhet. Nya finansieringsupplägg avser också minska risken att det skall kosta för mycket pengar att söka och arrangera OS. Ytterst skall skattebetalare, såväl medborgare som företag, slippa stå för kalaset. Det är intressant och ett steg i rätt riktning att IOK fokuserar mer på att få ned kostnadssidan. På lång sikt är detta också den enda framkomliga vägen, annars kommer OS att bli mer och mer kritiserat som ett dyrt och ohållbart kalas som inte är förenligt med idrottens grundläggande värderingar. 

Om det inte redan på förhand är uppgjort vem/vilka aktörer som skulle tjäna mest på evenemanget eller stå för notan/underskottet, så är OS i Stockholm en intressant aktör. De aktörer som skulle tjäna mest på evenemanget bör ta en aktiv roll och även vara med och ta risker. Hit hör såväl staden som berörda delar av näringslivet. Ett finansieringsförslag för att sprida riskerna mellan flera aktörer kan vara en kontrollerad OPS (offentlig privat samverkan). 

För att kunna svara på frågan om ett evenemang som OS i Stockholm är bra för turismen är det rimligt att det finns en total transparens av budgeten för evenemanget. Diskussionen i sig kommer ge större klarhet i vilka som skulle tjäna mest på evenemanget och vilka som eventuellt skulle behöva betala underskottet om det skulle bli ett sådant. Det är också av vikt att tänka igenom hur förutsättningarna för de kommersiella uppsidorna av ett projekt av detta slag maximeras. Det kan vara så att IOK och aktörer som vill arrangera OS denna gången fokuserar mer på att skapa ett lönsamt OS. Jag tror att IOK liksom SOK står vid ett vägval vad gäller hur mycket OS får kosta och vem som i slutänden skall betala. Risken är annars att det blir svårt att arrangera OS i framtiden, men visst känns det lockande att ha ett OS i Sverige. Vi är ju trots allt en av världens ledande vintersportnationer.

Sanja Vujicic, Ekonomie Doktor, Sakkunnig inom turism och besöksnäringen, 

WSP Advisory 

Stockholm-Globen

Fotograf Anneli Hildonen