I veckan kom en nyhet som gick de flesta spårlöst förbi. Hotell Örnsköld på Nybrogatan i Stockholm tvingas lägga ner. Jag minns första gången jag var där. Det var på 1990-talet och jag skulle intervjua journalisten Mats Olsson. Han låg i skilsmässa och sa att vi fick komma till hans hotell. Örnsköld. En trappa upp i samma byggnad låg Dramatens nya scen och mitt emot mitt nuvarande favorithak Teatergrillens bar. Att komma in på Mats rum var som att komma in i pjäsen “En handelsresandes död”. Den coola reportern från min hemstad Malmö som bott i New York när ingen annan i Sverige vågade åka dit blev om möjligt ännu coolare. Jag lovade mig själv att om jag råkade ut för en skilsmässa någon gång i livet skulle jag också bo här. Det gick 25 år och de senaste åren har jag nästan varit en stammis på detta lilla hotell med 27 rum. Det är svårt att förklara varför man ibland måste bo på hotell i sin egen stad, men mig händer det några gånger om året. Jag älskar att jag bara kan ringa till receptionen och meddela min snara ankomst och få mitt favoritrum. Sista natten jag sov här gjorde jag det med min blivande fru. Det krävdes lite övertalning av nattportiern innan vi bägge fick komma in i mitt lilla enkelrum. Att detta blev ett romantiskt minne som kommer att finnas kvar i mig tills jag drar min sista suck fattar alla. Magiska platser föder magiska minnen.
Jag tycker det är så sorgligt att fastighetsägaren Statens fastighetsverk tänker lika storskaligt som de kommersiella fastighetsägarna. Klart att stora kontor och ännu större hotell är mer lönsamma än små hyresgäster som hellre värnar om sina stamgäster än söker bulklösningar. När jag pratade med de arga ägarna i veckan berättade de att både Ingvar Kamprad och Ingmar Bergman bott på Örnsköld många gånger. Det är alltså inte osannolikt att jag har sovit i samma säng som två av Sveriges mest kända män. Jag vet att min journalistkollega Bobo Karlsson bodde här de sista månaderna av sitt liv. Det är bra att Bobo slapp uppleva Örnskölds död 108 år efter det att hotellet slog upp portarna. Det sägs att verksamheter inte har någon själ. Det är fel.
Nu tar vi ett annat ämne. Klimatkompensering. Förra veckan efterlyste jag bolag i reseindustrin som klimatkompenserar sina resor. Ett (1) bolag hörde av sig: Resia. I bolagets första hållbarhetsredovisning från 2017 skriver resebyrån att man köper bioverifikat via Fly Green Fund för sin egna resor. Det innebär bolaget bidrar till att utveckla marknaden för bioflygbränsle. 75 procent går till inköp av bioflygbränsle och 25 procent går till projekt för att utveckla tillverkningen av bioflygbränsle i Norden. Det ska Resia har en stor eloge för. I en undersökning uppger 36 procent av alla svenskar att hållbarhet har en stor eller avgörande påverkan på deras köpbeslut. Två tredjedelar struntar alltså fullständigt i jordens överlevnad när de ska agera med den egna plånboken. Jag personligen tycker att miljöfrågor är ganska trista, jag kommer ändå att fortsätta tjata om dem i Travel News. Hör gärna av till dig om ditt bolag tänker som Resia. Att många i reseindustrin läser Travel News och denna spalt är ett faktum enligt Google Analytics. Vi har ungefär 55 000 läsare i månaden. I våra toppar granskar vi branschens 300 största bolag. Nästa år kommer vi att kolla hur många som klimatkompenserar sina medarbetares flygresor.
Avslutningsvis vill jag uppmana alla att gå på Travel News Market nästa vecka den 8 november på Radisson Waterfront i Stockholm. Kom gärna förbi RES och Travel News monter och snacka med mig och Kajsa Beausang och lämna ditt visitkort så får du Travel News nyhetsbrev varje morgon vid 8. Regga dig för mässan här. Och regga dig för festen som börjar klockan 19 i samma byggnad här. Vi ses på mässan och senare på dansgolvet nästa torsdag.
Och med dessa ord tar vi helg och så hörs vi igen på måndag morgon.
