I veckan besökte jag SJ:s huvudkontor för att förstå varför det sedan många år är omöjligt att åka tåg från Stockholm till Paris. Varför kan jag inte färdas genom Europa i en enda tågvagn som jag gjorde 1989 när jag åkte till Moskva första gången?
Okej, det var ett byte i Berlin, men sen gick tåget raka spåret till Moskva.
Okej att vi bytte hjulset på tåget mitt i natten.
Det var en magisk känsla att hela Europa var ett enda hav som man kunde segla runt på likt Odysseus. Det var samma förnimmelse när jag tågluffade i tonåren. Jag läste Vilhelm Mobergs fyra böcker om Karl-Oskar och Kristina på tåget från Malmö till Aten. Det tog väl ett dygn eller två, men jag minns att boken var så spännande och det var ingen som otåligt väntade på mig när jag kom fram. Det var jag ensam i en kupé och Europas storstäder. Biljetten varade ju en månad och hade jag tur fick jag några tomma säten bredvid varandra att sova på.
Jag var orolig att någon skulle stjäla mina resecheckar när jag sov. Men det hände förstås ingenting, trots att jag sov mer i allmänna utrymmen privata under mina fyra veckors resande.
På SJ:s huvudkontor pratade jag med min företrädare här på Travel News Katarina Myrberg och Malin Boshuis, den senare är ansvarig för SJ:s biljettförsäljning utanför Sverige. Ungefär 2 procent av SJ:s biljettförsäljning kommer från resenärer bortom landets gränser. Den siffran ökar stadigt med 5-10 procent per år.
Vad är då den viktigaste förklaringen till att det numera är nästan omöjligt att korsa en gräns i en tågvagn?
Mitt första svar är internet. (SJ håller inte med.)
När världen blev digital och folk skulle boka sina biljetter själva försvann den kompetens hos resebyråerna och SJ:s biljettkontor. Förr visste en resebyrå när tågen gick i Europa och var man kunde göra smarta byten. Idag vet ingen detta. Först försvann kunskapen om det som skulle säljas. Sen försvann de stora kundgrupperna till det avreglerade lågprisflyget. Att boka en flygresa direkt till Paris är superenkelt på nätet. Att hitta samma resa till samma pris med tåg är en utmaning. Visserligen ökar interrail-försäljningen 2018 och det har blivit debatt om varför det är svårt att åka tåg i Europa.
Men det är många ord och få tågresor.
Här är min andra förklaring.
Efter detta förvandlades de statliga tågverken till fristående aktiebolag med uppskruvade lönsamhetskrav. Snabbt insåg räknenissarna att det var de inhemska resenärerna som var de mest lönsamma. Att sälja biljetter mellan Stockholm och Paris gav inget på sista raden. Att sälja biljetter mellan landets största städer är nyckeln till SJ:s framgång i dag. Förr samarbetade tågverken. Idag slåss tågbolagen om upphandlingar. Just nu vill SJ in i Norge. Det är därför som de köper tv-reklam som säger att “SJ är tågtrafik i Norden”. Affären i Norge skulle varit klar i juli, men nu har tjänstemännen som ska fatta beslut insett att detta är svårt. Eventuellt blir det ett besked i oktober.
Till detta kommer att även tekniken blivit mer nationell. Det är olika elsystem i Sverige och Danmark och rälsen är olika breda. X2000 kan köra från Stockholm till Köpenhamn tack vare special fix i tågseten, men sen är det stopp. Samtidigt som tåget blivit allt mer nationellt har flyget blivit ännu mer internationellt. När jag tågluffade på 80-talet fanns inte de stora GDS:erna Amadeus och Sabre. Först kom bokningsystemen och sen på nittiotalet kom flygets avreglering. Priserna pressades och kravet på att komma från A till B på högst två timmar gjorde att det internationella tågresande dog. Det finns idag inget datasystem som har en perfekt överblick över hela Europas tågnät. Det är lite sorgligt.
I söndags hörde jag vice statsminister Isabella Lövin bli intervjuad i Ekots partiledarutfrågning inför valet. Isabella pratade varmt om höghastighetståget. “Det kommer att bli den största investeringen i Sverige under detta århundradet.” Isabella trodde att det skulle gå att åka tåg från Stockholm till Paris på några timmar. Hon vill att höghastighetståget ska kunna konkurrera med flyget på ekonomiska och tidsvinster. Jag önskar att det fanns något jag uppfattat som pekade på att detta är möjligt, men det gör jag inte. Att vi skulle kunna enas om att ha exakt samma tågteknik i hela Europa finns inte. Det är Science fiction.
Finns det då inget hoppfullt i denna analys? Jo.
SJ deltar i en mängd olika internationella samarbetsprojekt som syftar till att skapa gemensamma standards för att kunna driva ökat internationellt resande.
Till detta kan tilläggas att både Deutsche Bahn (det tyska nationella tågbolaget) och Rail Europe (samägt bolag för internationell försäljning av tåg, ägs av SNCF och SBB; det franska resp. det schweiziska tågbolaget) med hjälp av distributörerna Amadeus respektive Silverrail just nu utvecklar nya möjligheter att boka internationella tågförbindelser på deras sajter. Äntligen drar man nytta av den standardisering GDS:erna har gjort på sin sida.
Under hösten 2019 kommer det dessutom en interrail app. I den kommer kunden att kunna få sin Interrail-biljett digitalt, men även kunna boka sina platsbiljetter på ett helt annat sätt än i dag. Då kan alla dem som säger sig vara miljövänner i dag faktiskt resa runt i Europa på ett miljövänligt sätt bara genom ett enkelt knapptryck i sin app.
Kanske kommer mina barn att resa som jag gjorde en gång.
