Vad krävs för att vi ska locka turister till vår huvudstad? Det krävs satsningar. Entreprenörer i besöksnäringen som förstår att ibland måste man slå på den största trumman hårt och länge för att det ska höras. Eataly är den största krogsatsningen som Stockholm sett sedan den brittiske krögaren Terence Conran byggde ett altare i glas på Berns lilla scen för femton år sedan. Då gick det åt helvete, men det kommer det inte att göra denna gång.
Eataly har på bara några månader blivit en destination i sig. Eataly sväljer 350 sittande gäster och det är fullsatt hela tiden. Krogen ligger på stans dyraste shoppingstråk och är ett välkommet inslag som drar gäster till Biblioteksgatan ända fram till midnatt. Elaka tungor talar om en turistfälla, men det stämmer inte. Maten som serveras är god och prisvärd. Stundtals är servicen kanske en aning förvirrad, men betydligt mer ofta är personalen rapp och vänlig. Dessutom kunnig om det som finns på menyn. Och var i huset du kan köpa med dig pasta och ost hem.
Bakom satsningen finns fastighetsägaren Hufvudstaden och entreprenörerna Pelle Lydmar och Salvatore Grimaldi. De får Stockholms hjärta att pumpa och glittra som en internationell metropol. Detta i en tid när stadskärnorna i svenska småstäder är utrotningshotade.
Vi på Travel News är tacksamma.
Travel News Wilhelmina Skoghpris till personer och företag som utmärkt sig i sann Wilhelmina Skoghanda. Det kan vara teknisk innovation, en storslagen byggnad, men det kan också vara ett konsekvent arbete med service och hög kvalitet.
Wilhelmina Skogh är en ikon i besöksnäringen. Hon växte upp under fattiga förhållande på Gotland och flyttade ensam till Stockholm när hon var tretton år gammal. Hon inledde sin karriär restaurangbranschen i Stockholm. När hon inte fick bli chef på restaurangen vid Strömparterren drog hon till järnvägsmetropolen Storvik och blev ansvarig för stationskrogen. Hon köpte tomten bredvid stationen och byggde ett hotell. Detta blev en stor succé bland annat för att hotellet hade centralvärme och telefon så att gästerna kunde ringa och boka rum. Hotellet i Storvik utvecklades till en kedja utmed stambanan och där det saknas telefonlinjer satte Wilhelmina upp telefonstolpar. När bönderna inte ville sälja blommor och råvaror till henne anlade hon egna trädgårdar för att vara självförsörjande. Hon lockade även hit brittiska turister via Cook’s resebyrå i London.
I samband med konst- och industriutställningen 1897 fick Wilhelmina ansvar för sex hotell utmed den nyanlagda Strandvägen. Efter denna succé blev Wilhelmina direktör på Sveriges finaste hotell Grand Hôtel. (När hotellet öppnade några år tidigare var man först i Sverige med att byta sängkläder mellan varje gäst.) Wilhelmina införde en mängd moderniteter på Grand, bland annat eget elverk och ventilation. Hon lät även bygga Vinterträdgården.