Det är inte så ofta svenskar gör rubriker i de brittiska skvallertabloiderna – om man inte heter Sven-Göran ”Svennis” Eriksson. Men det har Sam Weihagen, tillförordnad koncernchef i krisdrabbade Thomas Cook, lyckats med den senaste tiden.

När Financial Times slog upp att Thomas Cooks sommarbokningar rasat med 33 procent under januari som är en extremt viktig försäljningsmånad gick den oftast så lugne Sam Weihagen till en rasande motattack i The Sun. Där anklagade han konkurrenter för att försöka svartmåla bolaget. Till Travel News sade han några veckor senare, när kvartalssiffror visade att nedgången för sommarbokningarna var betydligt måttligare 9 procent:

– Det känns onödigt att TUI Travel läcker uppgifter till medierna som skadar hela branschen.

Koncernchefsjobbet på Thomas Cook är Weihagens tuffaste uppdrag under hans långa charterkarriär – och stor kontrast mot åren som chef för Ving och dess nordiska systerföretag. Utvecklingen av Sunwing och andra unika hotellprodukter samt den framgångsrika övergången från butiks- till onlineförsäljning har gjort Norden till juvelen i kronan i det brittiska charterimperiet. Men nytänkandet har aldrig slagit rot i Storbritannien.

– Skandinaver är de duktigaste turoperatörerna i Europa. Det har både Ving och Fritidsresor bevisat. Men trots att Ving varit i utländsk ägo i 15 år så har britterna inte lärt sig av dem. De är arroganta och har bara varit intresserade av vinsterna, inte hur dessa har producerats, säger Gunnar Grosvold, tidigare Norgechef för Ving, numera ansvarig för investmentbolaget Braganzas reseinvesteringar.

Nordenverksamheten gjorde rekordresultat på 1,1 miljarder kronor förra året och vinstmarginal på 9 procent. Men det är en klen tröst för Weihagen för koncernens sorgebarn, Storbritannien, äter upp den nordiska vinsten. Koncernförlusten blev 398 miljoner pund, 4,4 miljarder kronor. Men det största hotet är skuldbördan på 1,2 miljarder pund – drygt 13 miljarder kronor. Vid den akuta kassaflödeskrisen i höstas lyckades Sam Weihagen dock säkra ytterligare 200 miljoner pund i nödlån från Thomas Cooks långivare.

De negativa skriverierna om moderbolaget är besvärande för Nordenverksamheten, som gör allt för att distansera sig. När pressreleasen om rekordresultatet i Norden skickades ut valde man namnet  Vinggruppen i rubriken i stället för det juridiskt riktiga Thomas Cook. Både Nordenchef Lars Löfgren och Sverigechef Magnus Wikner betonar att Nordenbolaget är lönsamt, står på egna ben och har fullgod resegaranti. En brittisk charterveteran, som känner Ving väl, menar att Nordenverksamheten alltid kämpat för att bli så lite involverade som möjligt i koncernen – och att det varit lyckosamt.

– Sam Weihagen har varit mästaren på att hålla britterna borta, säger han till TN.

Hur stor är risken – eller kanske chansen – att Thomas Cook säljer Ving och resten av Norden? Att göra sig av med sin kassako är aldrig ett förstaval, men ibland kan det vara enda alternativet, påpekar flera branschpersoner. Hittills har Thomas Cook sålt av icke-kärnverksamhet som ska fylla på kassan med 200 miljoner pund, exempelvis delägande i hotellkedjor ute i Europa. I mitten på mars ska koncernens strategiska översyn vara klar, då varje del av kärnverksamheten har skärskådats – hur bra affären går, dess framtida intjäningspotiental och hur mycket man kan få vid en försäljning. Redan nu är Thomas Cook India till salu.

– Visst kan det vara frestande att sälja Nordenverksamheten, men det är samtidigt vår främsta cashgenerator. Det är som att kissa på sig, det värmer gott för stunden, men sedan blir det inte lika roligt. I november när kassaflödesproblemen var störst var det mer aktuellt att fundera på att sälja Nordenverksamheten än i dag. Men ingenting är uteslutet, säger Sam Weihagen till Travel News.

Och en av branschkännarna är säker på sin sak: Inom tolv månader kommer Ving att vara sålt.

Riskkapitalbolagen sitter inte heller sysslolösa. Det räknas både här och där. Men det blir dyrt för den som vill köpa Ving och resten av Norden. Köpesumman brukar ju ligga på 5–10 gånger vinsten, beroende på en rad faktorer, säger en person med stor insyn i Ving.

Det som talar emot en försäljning är att Nordenbolaget kommer att belastas med sin beskärda del av Thomas Cooks stora skulder, vilket gör det mindre intressant för riskkapitalbolag.

Dessutom är intresset generellt svalt att investera i den konjunkturkänsliga resebranschen. Braganzas ägare Per G Braathen har köpt flera nischresearrangörer, men vill inte köpa Ving i Norden.

– Vi har inte de pengarna och dessutom tror jag inte Thomas Cook vill sälja, för det löser inte deras problem. Och det säger jag till riskkapitalbolagen som hör av sig med jämna mellanrum när de sitter och räknar på Ving.

Han menar att det mest troliga scenariot är det som skedde när Vings tidigare moderbolag My Travel hamnade i en liknande skuldkris: Då växlade bankerna sina skulder mot aktier. Det är dock inte aktuellt enligt Sam Weihagen.

– En skuldväxling är sista steget om ingen annan utväg finns. Men vi har en lönsam verksamhet i Norden och Tyskland och om omstruktureringen av den brittiska går som planerat går det vägen ändå.

Däremot tvivlar ingen TN talat med på att Nordenbolaget skulle klara sig utmärkt även utan en europeisk charterjätte i ryggen.

– De är tillräckligt starka och stora på egen hand. Deras framgång bygger på deras egen inköpsorganisation av hotell och onlineutveckling och den har britterna inget med att göra, säger Gunnar Grosvold.