Det finns intervjupersoner man aldrig glömmer. En varm junidag 2007, när all sommargrönska exploderat i Stockholm, träffade Travel News tre nyutexaminerade resesäljare på Frans Shartaus Trac-certifierade utbildning. Två blonda unga kvinnor och en brunett: Bella Covic, Ellinor Johansson och Lisa Davidsson. De var bubblande glada och optimistiska – och det syns i bilderna vi tog då. Rubriken var självklar: Resebranschens framtid – arbetsgivarna slåss om de nybakade resesäljarna.
För konjunkturen var på topp. Sedan kom en global finanskris, en recession och en eurokris. Ibland har vi skymtat dem i branschvimmel eller på Facebook, och till sist blev nyfikenheten för stor. Hur gick det? Vi letade upp Ellinor på reseförsäkringsbolaget ERV, Bella på Air France- KLM och Lisa på Travelocity Nordic. Det blev ett möte i lobbybaren på Waterfront, med cappuccino, bubbelvatten – och en barnvagn.

• Blev livet i resebranschen som ni hade trott?
Lisa: Jag tycker verkligen att skolan förberedde oss väldigt bra. Det var inga skygglappar, lärarna var tydliga med att det är en tuff bransch, med dess för- och nackdelar, och vi hade ju gjort flera praktiker. Men att det var så tufft och pressat med låga marginaler, det hade jag nog inte trott.
Ellinor: Man lägger ju ner mycket tid och kraft på varje uppdrag. Att man inte kan ta bättre betalt för sitt jobb, det är tråkigt.
Lisa: Men det är ju en stark trend för resenärerna, de vill inte betala för en resa. Och ska jag vara ärlig så vill inte jag heller betala mer än jag behöver privat.
Bella: Jag började som affärsresesäljare på HRG i fyra månader, och för det jobbet kände jag mig mycket förberedd. Att sedan komma till ett flygbolag var helt nytt. Men flygbranschen är ju otroligt sårbar, konkurrensen väldigt tuff, så du måste vara kreativ hela tiden och hitta nya lösningar för dina kunder.

• Ellinor, du är den som bytt jobb oftast, varför?
Ellinor: Jag fick väl en lite mer turbulent resa än ni andra. Jag började på Lotus Travel och hamnade så småningom på deras grupp- och konferensavdelning. Men när finanskrisen kom och resandet till Kina rasade OS-året 2008 blev jag uppsagd. Jag var verkligen ledsen, för då kändes det som om jag hade haft mitt drömjobb. Men jag har inte gått en enda dag arbetslös. Jag halkade in på ERV tre månader innan jag skulle ha barn, och efter föräldraledigheten och ett snabbt mellanspel på surf- och skidarrangören
X Travel, som inte var min grej, blev jag erbjuden att komma tillbaka till ERV. Det kändes väldigt bra, även om jag inte hade föreställt mig att jobba med försäkringar.

• Ingen av er arbetar som traditionell resesäljare på en privat- eller affärsresebyrå. hur blev det så?
Lisa: Det är ju lite roligt, för det var resesäljare jag trodde att jag ville bli, och vi var alla tre på Ticketkontor under vår första praktik. Men det var inte min grej, inte alls. Det var för splittrat, för säljfokuserat. Jag ville följa min kund, inte bara ägna den en halvtimme, sedan tack och hej. När jag fick praktik på Resfebers grupp- och konferensavdelning och fick skräddarsy paket för kunder kändes det helt rätt.
Ellinor: Jag älskar också att fixa, planera, organisera, bygga relationer. Nu går jag vid sidan av jobbet en projektledarutbildning som riktar sig mot event och inkommande turism. Det är otroligt intressant och roligt. Just nu är min grupp ansvarig för att arrangera Travel Cruise-mässan på Birka Paradise i november för PATA och LATA. Man är verkligen spindeln i nätet med massor av ansvar, det är otroligt roligt!

• Vad är ni mest stolta över jobbmässigt?
Bella: Att jag vågade söka jobbet på Air France- KLM. Intervjun med dåvarande Sverigechefen var stentuff. Han grillade mig i 1,5 timme och jag trodde inte att ett stort internationellt bolag skulle våga satsa på någon som var så grön som jag. Men jag fick jobbet ändå.

• Det låter tufft?
– Om det var. Jag fick en laptop och en kundportfölj, sedan var det bara att köra. Allt var nytt för mig, från interna processer till att göra kundavtal. Men i dag känns det avlägset. Jag ansvarar för stora svenska företag som Ikea, H&M och Sandvik.
Lisa: Jag tyckte att du var fruktansvärt modig som sökte jobbet …
Bella: Ja, alla i min klass minns hur himla nervös jag var när vi skulle göra presentationer i skolan. Jag svimmade nästan, min röst darrade och ibland kunde jag inte sova på flera dagar. Nu kan man väcka mig i mitt i natten och jag kan dra en presentation, haha … Och det är det absolut roligaste med mitt jobb i dag, att träffa kunderna och hålla presentationer.
Lisa: För mig är det som var tuffast och roligast helt klart när min chef på Travelocity flyttade till Kistakontoret och skulle börja en ny tjänst. Jag blev erbjuden att delvis ta ansvaret för avdelningen med åtta personer under sex månader. Det var en väldigt stor grej, jag hade börjat som praktikant och nu skulle jag ta hand om avdelningen med försäljningsrapporter, morgonmöten och delvis personalansvar.

• Tvekade du?
Lisa: Ja, jag var gravid med mitt första barn. Man tänker ju: ”Undra varför de vill ha mig, klarar jag det här?” Det fanns ingen tid för omställning eller upplärning. En riktig utmaning men samtidigt en härlig känsla att bli sedd. När jag sedan kom tillbaka efter föräldraledigheten blev jag produktspecialist, en länk mellan chefen och resekonsulterna, och jobbar för att utveckla och förbättra verksamheten – och det passade mig perfekt.
Bella: Men det inte lite typiskt oss tjejer? Vi tänker efter så mycket innan vi agerar, medan killar tackar ja direkt till utmaningar och kör, och sedan kan de fundera över om de ska klara dem. Fler tjejer borde tuffa till sig lite och våga mer.

• Har ni ångrat ert val av bransch?
Ellinor: Nej, det har jag aldrig känt. Det är en jättespännande och dynamisk bransch, även om jag har haft det tufft tidvis, men det har ju löst sig trots allt. Det finns så många delar, allt från hotell och flygbolag till kongresser och event.
Lisa: Jag hade tur även åren runt finanskrisen. På privatresesidan var det tufft för vårt företag, som för så många andra, men för oss på grupp- och konferens var det nästan tvärtom. Vi plockade en hel del kunder från affärsresebyråerna när företagen som tidigare hade haft lite ”fina” konferensresor valde en lite enklare produkt, som vår.
Bella: Finanskrisen drabbade ju alla branscher, inte bara resebranschen. Jag såg det hos mina kunder, som sade upp folk, drog ner marknadsföring och sitt resande. Men jag tyckte så synd om alla nya TRAC-studenter som skulle ut och söka jobb. När vi gick ut hade vi två, tre jobb var att välja emellan. De hade sådan otur!
Lisa: Det är så mycket tuffare krav nu på dem som söker. I våras fick jag sitta med i intagningskommittén för resesäljarutbildningen på Franz Schartau, och jag avundas verkligen inte de sökande. Det är deras framtid, deras drömmar – och på så kort tid ska man avgöra om det här är rätt personer som passar för kraven i resebranschen.

• Det finns många kvinnor i branschen, men betydligt färre som är chefer. Vill ni bli chefer?
Lisa: Absolut. Jag tycker om att ta ansvar. Jag har ju fått pröva på det redan nu, men om det skulle vara ett chefsjobb med hela personalansvaret skulle det vara på en annan arbetsplats.
Bella: Det vore det naturliga steget, fast på många företag verkar dessa jobb vara svåra att få och många sitter på dessa poster väldigt länge. Men jag jobbar en hel del med Resia, i hela den resebyråkedjan är det väldigt mycket kvinnor som är chefer, det är otroligt inspirerande.

• Men handen på hjärtat – är ni kvar i branschen om fem, tio år?
Ellinor: Jag kommer nog att vara kvar, jag vill se vad den här projektledarutbildningen kan leda till. Den stora nackdelen är ju tyvärr de låga lönerna. Vi jobbar hårt och ändå är lönerna så mycket lägre än i andra branscher.
Bella: Men det var det väl just ingen som sade så mycket om under utbildningen, tyvärr.
Lisa: Det är inte längre ett jättemåste att stanna kvar i branschen. Jag vill åtminstone prova andra delar av den, som hotell eller Arlanda.
Bella: Jag kan tänka mig att stanna, eller ta chansen om något annat dyker upp. Så länge man utvecklas, det är det viktigaste. Någon gång  i karriären kunde det vara intressant att sitta på andra sidan bordet, alltså jobba med travel management på ett företag. Vi får se vad som händer!
Lisa: Och det vore  ju hemskt att släppa den här fantastiska produkten, som är omgiven med sådan glädje och ger sådana upplevelser.  Tänk att jobba med att sälja och marknadsföra tandproteser!