Hon hoppar av sin cykel mitt i djungeln. En lampa som ska lysa på en palm står fel. Hon bänder, vrider, jordar ner sig, fixar och ser till slut nöjd ut.
Eva Malmström Shivdasani är känd för att vilja ha koll ner till minsta detalj, men med 14 resorter och 28 spaanläggningar i 20 länder (plus 15 till under uppbyggnad) blev det omöjligt.
Det var svårt att fixa lampor i olika världsdelar samtidigt, om man säger så.
Hon och maken Sonu har under 15 år insett att projektet att bygga en hotellgrupp med varumärkena Six Senses, Soneva och Evason har kostat mycket pengar, ännu mer kraft och kanske allra mest tid.
Hon förklarar att det var huvudanledningen bakom försäljningen i våras:
– Vi sålde Six Senses eftersom företaget blev för stort. Vi hade svårt att följa vår filosofi och våra principer och det betyder mycket för oss.
Nu behåller Eva och Sonu i princip bara sin första kärlek, de två Sonevahotellen på Maldiverna och, så att säga, börjar om. Ett ovanligt steg i en bransch där mycket handlar om att växa.
För att förstå detta beger vi oss dit.
Vi cyklar runt med Eva i djungeln på Soneva Fushi, ofta kallad den superexklusiva ekoturismens vagga. Alla, både gäster och personal, cyklar nämligen där. Eva på Sonus 20 år gamla. I handväskan som det står Stop Pollution på har hon alltid en skruvmejsel. Pappa lärde henne snickra så småfel som den där lampan fixar hon själv, vilket gör att fem minuters cykeltur med henne gärna tar en timme.
Det känns som om hon – stjärnmodellen som levde jetsetliv när hon på 1980-talet mötte Sonu i Monte Carlo – känner varje träd.
När hon berättar om tiden som hotellpionjärer är det lycka hon utstrålar.
– Vi lyckades i mitten av 1990-talet få köpa den här ön som tillhörde finansministern. 1 400 meter lång och 400 meter bred. Kravet var att vi skulle starta en verksamhet, men det hotell vi tänkt oss med 20 rum mest för vänner godkändes inte. Helst ville de att vi skulle smälla upp 350 villor men det skulle ju förstöra allt.
Större paraplydrinkar, blankare marmor och mer havsutsikt länge var då ledstjärnan inom massturismen. Alla jublade. Världen krympte. Och sopberg gick med gott samvete att gömma om man bara levde efter mottot att skjuta alla bekymmer på framtiden.

Det är precis det Eva och Sonu bestämde att man i n t e skulle göra på Soneva Fushi.
De bestämde sig för att satsa på hållbar lyx.
Myndigheterna bara gapade. Banken skrattade. Särskilt när de sa att de trodde att de skulle kunna ta ut den hisnande summan av 150 dollar av turisterna, i en tid när 45 dollar var standard.
– Vi fick inte finansiärer. Inga vågade tro på det här. Alternativ lyx? Vad var det? Så vi satsade egna pengar.  Vi var så otroligt entusiastiska. Många gamar satt och väntade på att det skulle gå i konkurs i början. Och ärligt talat tvivlade jag själv många gånger, erkänner hon.
De hade ingen erfarenhet av hotell mer än att de hade bott på en massa. De var inte miljöaktivister men hade börjat inse att vacker, exotisk miljö inte ska tas för givet.
Hon är Eva i Soneva där maken Sonu är början av namnet. Sonu + Eva = Soneva. Ordet Fushi betyder ö på det lokala språket divehi. Soneva Fushi. Sonus och Evas ö.
Hon berättar att hjärtat i uppväxten fanns just på en annan ö:
– Vi växte upp i Sollentuna men mormor och morfar hade en stuga på Jäverön i Vänern. Där tillbringade jag och mina systrar somrarna. Vi bakade bullar i vedspisen, mormor visste exakt hur många vedträn som behövdes. Hon tvättade oss i en balja som hon hade värmt vatten till.
Den ön är på alla sätt väldigt, väldigt långt från Soneva Fushi – men ändå inte.
I mitten av 1990-talet hade Eva och Sonu satt en ny standard för hotellverksamhet i Maldiverna, ja, faktiskt i världen. Till de 65 villorna på ön kommer sedan dess de av världens rikaste, influgna med pontonplan från Maldivernas huvudstad Male, som inte vill flasha med sina pengar eller sitt kändisskap som i Saint-Tropez. Här finns inget guld och marmor utan allt är återvunnet, ekologiskt, egenproducerat.
Lite som i hennes barndoms stuga.
”Intelligent luxury” marknadsför man sig med. Och här råder fullständig anonymitet och, konstaterar man fördomsfullt förvånat, en otroligt avspänd och trevlig stämning.
Det kanske är så att rika barn leka bäst.
Eva och Sonu, med tung affärstradition i sin brittisk-indiska släkt, såg kort sagt potentialen i att människor som kan köpa allt vill ha ytterligare en dimension i sina liv.
– Klart att det på ett sätt är märkligt att flyga över halva världen för att leva med naturen någon vecka. Men resandet finns. Vad jag och vi kan göra är att, för Maldiverna och även för världen, se till att verksamheten på vår ö är bra och, i det stora perspektivet, vara en förebild. De som kommer hit är ofta inflytelserika människor. Kan vi påverka dem kan de påverka andra, säger Eva.

Även om det mesta i Six Senses-gruppen har gjorts i samma miljövänliga anda föddes en frustration i att inte fullt ut kunna kontrollera allt på samma sätt som de kan på Soneva Fushi och systerhotellet Soneva Kiri.
– Jag har alltid velat att vi skulle vara små och exklusiva, just för att verkligen ha tid att följa upp och kontrollera varje resort.
Försäljningen av varumärkena Six Senses och Evason möjliggör detta.
– Med Sonevahotellen, både de vi har och de vi planerar, vill vi växa sakta. Vi kommer att äga 50 procent av företaget och kan därför göra vad vi verkligen vill göra, säger hon.
När vi hälsar på har resorten någon vecka tidigare sålt sin dyraste flaska vin. En 2005 La Romanée Conti för 18 000 dollar. Jo, arton tusen dollar. Detta till ett par där frun, när flaskan hade öppnats, sa att, nix, hon var ju inte sugen på vin …
För Eva, som på sin ö träffar den typen av extremt förmögna människor, är det en sak att någon vill lägga 18 000 dollar på en flaska vin, en annan att låta bli att återvinna flaskan.
– Bara för att man har betalt mycket har man väl ingen rätt att förorena eller förstöra världen. Nej, sådant där har jag inget till övers för. Det är struntprat, slår hon fast.
Därför finns inget influget vatten på Soneva Fushi.  Vill någon gäst absolut ha det så varsågod, välj ett annat hotell. Därför finns inget schampo i engångsflaskor. Därför huggs inga palmer ner även om de står helt i vägen för en gästvillas utsikt. Därför har de ett utbildningscenter för maldiviska barn. Därför har de byggt Maldivernas största solcellsanläggning. Därför satsar de miljoner i ett Ekocenter där alla sopor passerar och sorteras. Därför uppmanas gästerna att ta hem plastburkar och batterier i en särskild påse som finns på varje rum.
De allra flesta lyder snällt. Och skulle Paul McCartney, Michael Schumacher eller Madonna inte kunna släpa hem sina batterier tar Eva hand om dem och kastar i en återvinningscentral nära sommarhuset i Karlsborg.
– Tjäna pengar har aldrig varit huvudmålet. Det är massor jag inte kompromissar med, oavsett ekonomin. Gåslever, hummer och kaviar är enkla exempel. Klart att vi tjänar stora pengar om vi har sådant men jag vill inte det. Köksmästarna blir galna ibland. De kallar mig ”The Conscience”, samvetet, för jag skriker och bråkar. Jag är krävande när det gäller sådant som är viktigt. Då vet jag vad jag vill. Och då blir det så.
Det är just sådana detaljer som var framgångsreceptet i början – och ska bli det även i fortsättningen.
– Vi har nyligen skapat Soneva in Aqua, en bekväm yacht kopplad till varje hotell så att gäster kan använda den en dag eller flera.  Vi har en annan fantastisk idé …
Hon biter sig i tungan. Idén måste mogna först.
Det märks att hon trivs på Soneva Fushi. Av många av de 350 anställda på resorten hör vi historier om hur madam Eva ringer alla på födelsedagen, hur hon ordnade transport till sjukhus i Singapore för någons sjuka barn …
När vi en kväll cyklar till en utomhusbio cyklar hon i stället hem. Hon ska måla ansikten på stenar en stund.
Jo, det är sant. Drygt 2 000 har hon målat nu. De säljs i shopen och pengarna går till barn som har thalassemi, en sjukdom som genom inaveln är utbredd på Maldiverna.
Försäljningen av Six Senses frigör tid till parets välgörenhet. Inte minst The Soneva Slow Life Trust, som bland annat planterar 200 000 träd om året i norra Thailand och ger rent vatten till miljoner människor.
– Vi planerar att skänka 140 000 energisnåla spisar till Darfur i Afrika. Kvinnor där måste ofta gå långa sträckor för att leta ved, vilket gör dem till offer för våldtäkter och överfall, berättar hon.
Eva och Sonu fortsätter sitt liv vid sidan av företaget.
– Vi har kvar vårt hus på Soneva Fushi och en hotellägenhet i Bangkok, där vi behåller vårt kontor. Men eftersom vi blir färre nu letar vi efter ett mysigt kontor, kanske i en gammal villa. Det skulle vara så härligt att ha en trädgård för att komma närmare naturen även där.
Förstås.

Text: Ola Liljedahl