Styrelserummet på hotellfastighetsbolaget Pandox pryds av tre guldinramade tavlor. Men porträtten föreställer inte grånande toppchefer utan tre hundar, alla prydligt iförda kostym, vit skjorta och slips. Det är Pandox tre ”corporate dogs” som funnits sedan starten 1995:  Jack Russeln Johnny, veimaranen Enzo och boxern Mr Harry.
– I en värld med stora pengar, allvar och höga krav är det skönt att få fnissa lite. Hos de stora hotellbolagens huvudkontor som vi jobbar mot, som Hilton och Hyatt, springer det omkring tusentals människor med pärmar. Är ni bara 30 på Pandox undrar de, och då säger vi, nej, vi har ju våra corporate dogs också … Det tycker i alla fall jag är lite kul!
Anders Nissen ler så ”Agneta Fältskog-gluggen” mellan tänderna syns och lutar sig bakåt på stolen. Vi ses på Scandic Hasselbacken på Djurgården, ett av Pandox 121 hotell. Mr Harry är med, men den 7,5-åriga boxern lägger sig snart till ro och dold av den vita bordsduken hörs han efter en stund bara genom ljudliga snarkningar.
I detta avseende har Mr Harry få likheter med sin husse vars energi aldrig tycks sina. Pandox har på 18 år växt från tio nedgångna hotellfastigheter i Sverige till 121 hotell i tio länder, och ett av Europas största hotellfastighetsbolag. Anders Nissen, vd sedan start, har sålt och köpt 180 hotell, analyserat över 1 000 hotellaffärer och samarbetar med 19 välkända hotellkedjor. Men lika välkänd som han är i hotellbranschen, lika okänd är han i andra delar av svensk turistnäring.
– Man kan vända på det. Vi är kända på kapitalmarknaden, men där är turistnäringen doldisar utan kontakter. Alla dessa satsningar med idéer, koncept och fina powerpoint-presentationer, men vem ska stå för kapitalet? Hotellnäringen däremot är extremt industriell när det gäller kapitalinsatser och i Skandinavien var vi tidigt ute.

Respekten för Pandox och Nissen (så intimt förknippade med varandra att vissa undrar om Pandox skulle finnas utan honom) bygger på den unika affärsmodell som visat sig lönsam och stabil, att få underpresterande hotell att blomstra och växa, vilket ger mer pengar till nya förvärv (se faktaruta). Vidden på hotellportföljen är stor, från Quality Hotel Luleå till Berlins största hotell med 700 rum och två storhotell i Montreal.
–  Vi har en strategisk mix av hotell, både internationella och nationella och som har distribution av gäster från olia segment.
Genom att jobba med både hyresavtal och egen drift sprids risken. Stabila hotell i svensk landsort, som bara går upp eller ner några procent oavsett konjunktur, gör att större risker kan  tas i premiumsegmentet utomlands där potientialen är större.
– Så jobbar inte de stora hotellbolagen och investerarna, de väljer bara en typ av hotell, marknad och avtalsform. Klart de blir lite retade när vi anlägger ett annat perspektiv – och tjänar pengar.

Ingen kan leverera blixtsnabba hotellanalyser med samma självsäkerhet och tyngd som Anders Nissen.  Är du inte extremt påläst i diskussioner med honom kan det bli frustrerande. För att få honom att ändra åsikt är svårt. Det är ”världen enligt Nissen” som gäller, säger en hotellchef TN pratar med. Anders Nissen ser förtjust ut över beskrivningen.
– Lyssna är en dygd, men jag lyssnar selektivt. Jag lyssnade inte på alla finansbolag som ville sälja på oss de här nya finansieringsmodellerna, som ledde till finanskrisen 2008 – och det var helt rätt. Eftersom jag gjort min hemläxa har jag stor tilltro till min egen förmåga.
Så gör han en konstpaus och lutar sig framåt.
– Och är det någon hotelldirektör som blir lite förbannad, så kan jag leva med det också.
Och så skrattar han igen.

Men denna analytiska ådra är inte medfödd. I småskolan hemma i Kristianstad var han den busige grabben som fick sitta längst fram i klassrummet för att fröken skulle kunna ha koll. Han levde för fotbollen och handbollen – och söta tjejer. När hans mor klagade på hans bristande intresse för läxläsning förklarade han att han gärna skulle göra sina läxor, men inte förstod när han skulle hinna. Kalkylatorn i hjärnan, som ständigt verkar gå på högvarv, är i stället en påtvingad förutsättning för jobbet på Pandox. Med fastigheter värda 26  miljarder kronor blir det snabbt stora pengar om en kalkyl slår fel på någon procent.
– Jag är en slitvarg, som en mittback i fotboll eller en mitt-3:a i handboll. Jag glider inte på sidan om. När jag fick frågan på bolagsstämman hur vi hinner så mycket sa jag: ”Vi går upp tidigt på morgonen och lägger oss sent på kvällen. Däremellan tar vi många steg, ofta och långa.”
Sportmetaforerna poppar upp hela tiden. Det är inte underligt. Handboll är en integrerad del av Anders Nissens själ. Han har tränat sonen Oscars lag hemma i Täby i många år och var djupt involverad i handbolls-VM i Sverige. Han fixade jobb till Staffan Olsson, så den forne handbollsstjärnan hade ekonomiska möjligheter att tacka ja till halvtidsjobbet som förbundskapten för landslaget. Staffan blev chef för Health, Sports and Coaching på Pandox.
– Mycket jag gör i affärslivet har jag lärt mig från idrotten. För mig står handboll för fair play och team spirit. Det finns ingen doping, inga huliganer. Du får hårda smällar, men då reser du dig upp igen. Inga pimpinetta fotbollsstjärnor som filmar. Sedan älskar jag kontakten med alla ungdomar och eldsjälar. Jag har säkert arrangerat 100 träningsläger, fått trösta småkillar som gråtit av hemlängtan. Och när de vuxit upp håller vi fortfarande kontakten.

Långa arbetsdagar och dessutom all handboll – du måste ha en tålmodig fru?
– Ulla, min Ulla. Hon är en fantastisk kvinna och mycket mer begåvad än jag. Ja, ni kvinnor har högre krav på vad livet ska innehålla. Hon jobbar inte bara. Hon rider, läser en god bok, filosoferar över livet. Vi män är mycket enklare. Ge oss en uppgift, så jagar vi tills vi når målet. Sådan är jag, och Choices Petter Stordalen är likadan, ha, ha.
Sedan 2010 har de långa arbetsdagarna mycket handlat om konsolideringen av konkurrenten Norgani, som Pandox ägare Eiendomsspar AS och Sundt AS köpte för 9,9 miljarder kronor. Över en natt fördubblades antalet hotell i Pandox ägo.
– Fast industriellt var det ingen svår affär. Det var hotell belägna i Skandinavien, en marknad som vi kan och med en avtalsstruktur som vi är väl förtrogna med. Det ger mindre risk finansiellt. Då var det mer komplicerat när vi till exempel köpte The Hotel i Bryssel, bytte varumärke och hela ledningen och nu bygger upp en helt ny verksamhet.
Norganiaffären har gjort Scandic till Pandox största hotellpartner. 45 procent av Pandox intäkter kommer från 57 Scandichotell.  Äktenskapet dem emellan verkar just nu stabilt och fruktbart. Den rekordstora gemensamma hotellsatsningen Shark på totalt 1,6 miljarder, där renoveringen av Scandics klassiska väghotell ingår, är en bebis som fötts ur samarbetet. Anders Nissen är en stark försvarare av de ofta bespottade väghotellen.
– De är underskattade. Kapitalmarknaden förstår inte hur stabila de är och hotelloperatörerna gillar att jobba i tjusiga citylägen. Men de glömmer att de här hotellen är många gånger lönsammare än Grand Hôtel. Det är som fotbollslaget som gnetar och vinner alla matcher med 1-0. Efter säsongen skäller alla på att de är så jäkla tråkiga.

Han och Scandics affärsutvecklingschef Martin Creydt är nyckelpersoner i Shark, som ska generera högre intäkter och lönsamhet för både Pandox och Scandic. Ett klockrent exempel på Pandox affärsmodell där både fastighetsägaren och hotell-operatören jobbar tätt ihop för bådas bästa. För varje enskilt hotell finns egna kalkyler, hur mycket marknadsandelar som ska plockas, hur mycket intäkterna ska öka.
– Jag har varenda siffra i huvudet för varje hotell, nästan ner på decimalnivå. Men – fortsätter han när han ser hur jag laddar för den givna följdfrågan – dem tänker jag inte avslöja för dig.
18 år på samma vd-post är nästan en evighet i dagens svenska näringsliv. Att Nissen har en liten ägarandel numera i Pandox bidrar förstås till motivationen att förbli vid sin läst. Men ska han bli kvar på Pandox till pensionen?
– Jag ska jobba tills jag blir 100. Det har jag kommit överens om med min styrelseordförande, som frågade mig när jag fyllde 50. ”Om du jobbar 50 år till, Christian, så gör jag det med”, sa jag. Och han sa ja. Då kommer jag ändå att ha 10 år kvar med min Ulla, för vi har bestämt att vi ska leva tills vi är 110.