över resebranschen. Hur ser arbetsmarknaden egentligen ut
på arrangörssidan? Är det många som söker
jobb? Vilka jobb får de? Och vilka krav ställer arbetsgivaren?
Vi talade med fyra personer som nyligen sökt personal.
Efter en titt på några platsannonser
som varit införda i Travel News under det senaste året
ringde vi upp de som har hand om nyanställningarna. Vi koncentrerade
oss på researrangörer och av hänsyn till de i
artikeln berörda personerna och företagen har namnen
utelämnats.
Få med kvalifikationer
När den relativt stora researrangören i
Stockholm sökte resesäljare kom det in 50 svar. Samtliga
sökande angav att de tyckte om att resa och att de var beredda
att lägga ned mycket tid och energi på att lära
sig jobbet. Men det var det väldigt få av dessa som
hade de kvalifikationer som jobbet krävde, säger företagets
VD som hade hand om rekryteringen.
– 80 procent av de sökande var tjejer som precis gått
ut någon turismutbildning och som var intresserade av att
komma in i branschen. Några hade dock jobbat en del inom
annan verksamhet, till exempel som säljare på resebyråer.
Han säger att företaget ställer större krav
på de som anställs nu för tiden jämfört
med tidigare. Data- och systemkunskap, erfarenhet från säljaryrket
och helst också av resmålen bör stå på
den sökandes meritlista.
– Några av de som sökte säljarjobben hade
de kvalifikationer vi krävde och idag har vi anställt
två personer. För att inte få in allt för
många svar från folk som saknar den rätta kompetensen
begränsar företaget som regel sin annonsering till branschtidningar.
Ingen lämplig
En mellanstor specialarrangör som i höstas
annonserade ut en tjänst som resesäljare fick bara in
ett 10-tal svar, något som företaget betecknar som
en besvikelse. Då dessutom ingen av de sökande var
lämplig för jobbet har inte heller någon anställts.
– Det är generellt ont om kompetent folk i branschen
vilket är onödigt eftersom det finns så många
utbildningar. Problemet är att dessa är fel upplagda.
Många kurser saknar till exempel helt IATA-utbildning vilket
är en skandal, säger arrangörens VD. Bland de kvalifikationer
som hans företag ställer är data-, IATA- och produktkompetens
samt förhandlingsvana. Och att få allt detta ”i samma
kropp är inte lätt”, som han utrycker det.
– Vi får oftast ge våra nyanställda kunskapen
om vår produkt när de börjar hos oss. När
den stora charterarrangören för en tid sedan sökte
sju nya medarbetare, två till grupp- och konferens och fem
till service- och support, damp det ned sammanlagt 140 svar .
Mest lockade grupp- och konferensavdelningen. Annonseringen skedde
såväl externt i branschtidningar som internt. Flest
svar kom utifrån men alla utom en rekryterades från
de egna leden. Den externt rekryterade, som kom från ett
säljarjobb på resebyrå, fick ett av de två
jobben på grupp- och konferensavdelningen.
Intern rekrytering
Enligt den personalansvarige på företaget
hade samtliga sökande någon typ av anknytning till
branschen. Men för en del sträckte sig erfarenheten
endast till en nyss avlagd examen från någon turismutbildning,
något som vanligen inte räcker till för anställning
hos charterarrangören. Så ej heller den här gången.
– Vi hade inte angivit några formella krav mer än
de vanliga, det vill säga gymnasieutbildning, goda språkkunskaper
och servicekänsla. Men vi vill alltid ha folk som kan utlandet
och som jobbat som säljare. Det är den optimala kombinationen,
säger den personalansvarige och tillägger i samma andetag
att det inte alls är ovanligt att reseledare kommer hem och
får jobb som säljare
– Dessutom får vi får hela tiden spontana ansökningar
från personer som gått någon IATA- eller turismutbildning.
En liten procent av dessa går vi vidare med om det skulle
uppstå ett behov. Det gäller att ha tur.
En sökande
Om den stora charterarrangören fick många
sökande var förhållandet det motsatta när
den lilla specialarrangören annonserade ut en tjänst
som resesäljare. Bara en person sökte jobbet, och det
var en ung tjej utan erfarenhet från branschen som tyckte
om att resa.
– Hon hade precis gått ut en turismutbildning och tog
en chansning. Men vi kunde inte anställa henne, säger
personen som hade ansvar för rekryteringen. Hon säger
att säljartjänsten till och med var anmäld hos
arbetsförmedlingen utan resultat och till slut anställdes
en person via personliga kontakter.
– Jag hade väntat mig en större respons. Men vi
kanske ställer större krav eftersom vi är så
specialinriktade. Även den förra säljaren som anställdes
hittade vi via personliga kontakter.
TN 3/99
