Det roligaste i mitt jobb är att träffa entreprenörer och lyssna på deras historier. Ja jag vet, det är en klyscha, men i reseindustrin kan berättelserna se ut på många olika sätt. Den bästa av dem är förstås historien om Wilhelmina Skogh som på 1800-talet gick från extrem fattigdom till att bli Sveriges rikaste kvinna på bara några årtionde. Och detta i en tid när kvinnor inte hade rösträtt och i princip var livegna när de gifte sig. Läs mer här.
Men i veckan fick jag höra en liknande historia som är lika lämpad för en roman eller tv-serie.
På sextiotalet arbetade Claes Roos som nattportier på Esso Motorhotell idag Scandic i Kungens kurva. En frekvent gäst på hotellet var Ingvar Kamprad som var på gång att starta sitt första stora varuhus i Stockholmsområdet. Då och då behövde han hjälp av den unge nattportiern med papper och stenciler som skulle kopieras. Ett samtal uppstod mellan de två männen som befann sig i olika stadier i sina karriärer.
Det runda IKEA-varuhuset öppnade och blev efter några om och men (en stor brand) en enorm succé. Claes Roos hade också framgång i karriären och avancerade snabbt till hotellchef. Enligt egen uppgift blev han en av landets yngsta. Han hittade rätt kvinna i Catharina som arbetade på Linjeflyg och de två bestämde sig för att försöka skapa ett eget hotell. (Det blev också ett lyckligt äktenskap och tre barn.) Exakt varför hotellet kom att landa i Järfälla strax norr om Stockholms kommungräns vet jag inte, men mark inhandlades och en ny fastighet byggdes 1984 bredvid E18 till en kostnad av 14 miljoner kronor. Järfällas första hotell öppnade i maj 1985 och fick namnet Welcome Hotel. Det blev ett av landets första ekonomihotell med blott två stjärnor på dörren. Detta hotell passade förstås Ingvar Kamprad perfekt när han bestämde sig att öppna ett andra varuhus norr om stan 1993.
Claes Roos var tyvärr inte på plats när landets mest kända entreprenör checkade in, men skrev ett brev och såg till att miljardären blev uppgraderad och fick sova i ett dubbelrum. Världens mest kända smålänning uppskattade brevet och sade sig komma ihåg Claes från Kungens kurva, men att han skulle sova i ett stort dubbelrum var helt fel. Ingvar trivdes enligt egen uppgift bäst i små enkelrum.
Det är oklart om Ingvar Kamprad skulle velat bo på Welcome idag när hotellet har fyra stjärnor och ett nybyggt spa som lockar gäster från hela Mälardalen. Hotellet drivs numera av Claes son Patrick. Men tiderna förändras ständigt och det är bara de som förstår att anpassa sig som överlever.
Ovan historia fick jag höra i onsdags när jag var på hotellet och åt smarriga lammfärsbiffar och pratade med hotellägaren Patrick Roos och den nyanställda hotelldirektören Erika Jangbratt. Vi gick också en tur på ägorna och tittade på den gamla delen av fastigheten som stammar från 1671. Det har varit gästgiveri i lokalerna sedan dess. På nittiotalet blev de äldre fastigheterna och restaurangrörelsen Lasse Maja en del av Welcome-imperiet. Idag är konferensverksamheten här och lunchar görs i den moderna huvudbyggnaden.
Efter sex års kamp har den nya detaljplanen för området blivit klar vilket innebär att hotellet ska byggas ut med 40-80 rum plus ett gäng long stay-villor. Man får även lov sätta ett glastak på de två varma utomhuspoolerna, men beslut om detta är ännu inte klubbat.
Tittar man på gamla bilder från när Welcome byggdes på 80-talet och jämför med idag är det svårt att förstå att det är samma område. Då var hotellet utkastat i skogen, idag är Welcome en liten pusselbit i en urban miljö. Snart finns det till och med tunnelbana runt knuten.
Nästa år fyller hotellet 40 år. Att en verksamhet kan tuffa på så med samma ägare i två generationer är värt mycket respekt. Det är i Wilhelmina Skoghs anda.
Och med dessa ord tar vi helg och så hörs vi igen på måndag morgon.