Skriver dessa rader på Arlanda på väg ner till Kanarieöarna. Jag ska köra en vecka på Fuerteventuras och Apollos mest kända sporthotell Playitas. Det kommer att bli en helt ny upplevelse för mig som aldrig tidigare varit på ett träningsläger på semestern, men någon gång måste ju alltid bli den första. Idén att åka hit till Kanarieöarna föddes när jag intervjuade Daniel Giray för några veckor sedan här i Travel News. Hans framgångsrika karriär inom reseindustrin började med ett hotell på Fuerteventura som ingen ville semestra på och slutade med en ny kategori inom turism: träningsresor. 

– Vi hade ett hotell som ingen ville bo på. Det var ett sorgebarn. Vi gav bort rummen vid sista-minuten-försäljning. Det var 500 rum och hotellet hade plats för 1200 gäster. Man sa till mig: gör vad du vill, sa Daniel Giray i intervjun.

Det var en smart chef som gav denna order.

Playitas Resort är idag enligt Apollos webbplats en av Europas största träningsanläggningar. Idag har Apollo under Apollo Sports tolv sporthotell varav sex är konceptualiserade under namnet Powered By Playitas.

Det är intressant att Apollo, som är Sveriges tredje största researrangör, har fått verka i detta universum relativt ohotad av ettan Ving och tvåan TUI. Varför det är så har Daniel Giray ingen bra förklaring på.

– Basen är vanliga motionärer som vill träna vid exempelvis Medelhavet, men vi har olika kategorier gäster. En grupp kallar vi elitmotionärer. Det är folk som ska springa ett maraton, delta i ett cykellopp eller genomföra en Ironman. De lägger mycket pengar på sin fria tid och många timmar i veckan på träning, säger Daniel Giray. 

Jag tror att en förklaring till att de andra charterelefanterna inte satsat så mycket på träning och sport är att det är en sorts religion. Och en vattendelare. Nyligen hamnade jag på en middag med två medarbetare på Apollo. De nästan varnade mig för Playitas och var mycket upptagna av var jag skulle bo på anläggningen. Det fanns vad jag förstår en risk att man måste gå långt till träningen om man har otur och inkvarteras på “fel” ställe. 

Som ni kanske förstår var dessa kvinnor inte träningsnarkomaner utan mer livsnjutare som vill ta det lugnt på semestern och ladda batterierna med sol och paraplydrinkar. Det är också min melodi. Men denna gång reser jag inte med min älskade fru utan med min son Ib 17 år och det innebär att man inte kan beställa det första glaset vin redan vid 11. Då är träning en bra aktivitet när far och son ska knyta ihop säcken. 

Hemligheten när man ska skapa en religion är att man måste ha en guru och en överstepräst som styr församlingen. I Jesus fall blev det Paulus som åkte till Rom och startade katolska kyrkan. Det tog som bekant lite tid att få det att funka. Bibelns nya testamente om den nya frälsaren Jesus blev inte klart förrän efter det första konciliet i Nicaea i Turkiet, 325 år efter Jesus död… För säkerhets skull skrev man det nya kontraktet med Gud i fyra olika versioner. 

Jag vet inte hur Apollos sportbibel ser ut, men den finns säkert bara i en version eftersom frälsaren Daniel Giray fortfarande är livet och kan kontrollera att hans ord följs, efterlevs och utvecklas. Och det är nu jag kommer fram till min poäng, vill man uppnå förändring och utveckling så krävs det en människa som är drivande plus det viktigaste av allt: skriftlig dokumentation. 

En liten utvikning till. Förra helgen gick jag en skrivarkurs och då pratade vi om språkets utveckling. Kursledaren trodde att språket började med dans, minteater och ljud när man för några miljoner år sedan skulle berätta en historia. Det ledde fram till talspråket. Och för bara 6000 år sedan började vi, då troligen bara några miljoner människor, att skriva ner saker. Det var när abstrakta tankar som Gud i himlen och en bibel blev möjliga som människans resa mot världsherravälde tog sin början. Idag är vi minst 7 miljarder människor och kontrollerar varenda vrå av jordklotet. Att med några ord och meningar förklara vad man vill åstadkomma är grunden för all utveckling. Följaktligen kommer jag att skriva dagbok från min resa. Det kommer förstås inte leda en revolution, men förhoppningsvis lär sig någon något och kunskapsspiralen i reseindustrin kan snurra ett litet varv till. 

Och med dessa ord tar vi helg och så hörs vi igen på måndag.