Vi börjar från början. John Werich är från Mullsjö som ligger utanför Jönköping mitt i det småländska bibelbältet. Där ville han inte stanna hela livet, så det blev en flytt till Florens för studier i design, mode och konsthistoria. Och förstås för att lära sig italienska.
– Jag ville inte stanna i Jönköping, jag har inte så mycket gemensamt med dem eftersom jag är ateist. Jag började plugga efter mitt obligatoriska GAP-year.
När väl studierna var avklarade ville Johns föräldrar inte längre finansiera sonens uppehälle. Det ledde fram till att han och familjen köpte en engelsk bokhandel i Florens.
Pappa Joachim grundade plastföretaget Werinova som såldes för några år sedan. Nästa generation vill göra något annat, läser jag i Jönköpings-Posten.
Tillbaka till Florens.
– Jag drev butiken i åtta-tio år. (Nej, Julia Roberts kom aldrig in och köpte några böcker och hånglade upp ägaren.) Sen hittade vi en gård.
Den låg i den lilla byn San Pancrazio i hjärtat av Valdambra i centrala Toscana. Tanken från början var att driva ett litet Airbnb. Men planerna växte.
– Det fanns en liten kooperativ affär i byn och vår tanke var att gästerna skulle gå dit och köpa mat och dricka kaffe. Men precis när vi kom dit slog affären igen. Då bestämde vi oss för att köpa butiken också eftersom våra gäster måste ju kunna äta. Bakom den fanns ett hus som väckte John Werich intresse.
Huset ägdes av ett äldre par. Hon var på ett ålderdomshem och mannen i huset var mycket gammal, 97 år… Efter långa förhandlingar skrev han på ett letter of intent, men dagen efter åkte han ut till sin kolonilott och dog med en tomatplanta i handen.
– Han höll fortfarande i en gren när de hittade honom död i trädgården efter några dagar. Problemet var att kvinnan var så förvirrad att hon hade en god man, så det tog lång tid innan kontraktet kunde skrivas på.
En inspektör tittade på huset och gjorde tummen upp, men när väl renoveringen satte igång visade det sig att fastigheten behövde en rejäl renovering.
– Av fjorton takbjälkar var tolv tvungna att bytas ut. Alla gamla hus i Italien kallas för palats, säger John Werich och skrattar.
I källaren hackade byggarna sig ner 1.5 meter för att skapa ett bra förvaringsutrymme till den nya restaurangen. Ja, självfallet ska det även finnas en restaurang på Palazzo Tiglio som rörelsen heter.
– Att renovera tog två år och blev fem gånger så dyrt.
Restaurangen har höga ambitioner. Det serveras både avsmakningsmeny och a la carte, menyn följer säsong och uppdateras fyra gånger om året. Det långsiktiga målet är inte oväntat stjärnor i Guide Michelin. Men där är man inte riktigt än enligt John Werich. Restaurangen har dock redan nu vunnit fina utmärkelser, bland annat “Top Hotel Restaurant in Europe 2023” av Historic Hotels of Europe.
– Vi har ett 30-tal platser och både gäster utifrån och lokalbefolkningen.
Med tiden öppnade man till slut sitt lilla lägenhetshotell, men då uppstod nya problem.
– Människor stannade en vecka, men åt bara på restaurangen en eller två gånger. Resten av tiden lagade de egen mat och åt på rummet. Det gick inte ihop, förklarar John Werich.
Lägenheterna byggdes följaktligen om till “vanliga” hotellrum och nu stannar de flesta gäster två-tre dagar och äter på restaurangen åtminstone en gång, men ofta fler.
Nyhetskroken i denna artikel är att Palazzo Tiglio sedan några månader är listad i “Small luxury hotels of the world”. Totalt är 600 hotell med i systemet, kända hotell i Sverige är Ett Hem, Lydmar och Bank Hotel.
– Vår första sommar med Small luxury hotels har gått jättebra. Med våra sju rum är vi det minsta hotellet i hela Europa. Det är bra bokat även i september och oktober, säger John Werich.
Läget i San Pancrazio i centrala Toscana uppskattas av gästerna. Det är en timme till Florens och två till Rom. Och bara 30 minuter till Siena och Arezzo.
– Det sista är lika fint som Siena, men utan massturism, förklarar John Werich.
Till Arezzo åker man för att lyxshoppa. Den populäraste modebutiken heter Sugar och den ensam har en omsättning på 1,5 miljarder.
Gästerna på hotellet skiljer sig åt beroende på var de kommer från. Europeerna tycker om att softa och ta det lugnt vid poolen med en drink. De hänger gärna i loungen och åker på små utflykter.
Amerikanerna vill se allt på några dagar och har ett hektiskt schema. Den ena dagen är de i Rom och nästa Pisa. De tillbringar 80 procent av den vakna tiden i sin bil. En dag under semestern är vilodag och då hänger amerikanerna bara på rummet med fördragna gardiner. De beställer take away food och tittar på Netflix. De har ofta en extrem bucket list där allt ska prickas av. De jobbigaste gästerna är italienare, de klagar gärna på allt. Skandinaver däremot är till 99 procent nöjda med sin vistelse hos John Werich.
Vilka är då gästerna på Palazzo Tiglio? Det bästa svaret är en välbeställd medelklass som lämnat barnen hemma. Rummen kostar mellan 5-700 euro, vilket är billigt på Small Luxury Hotels nivå. En natt på EQT-ägarens Conni Jonsson lyxhotell La Rocca i Toscana kostar 1200 euro. För den summan får man det billigaste rummet utan havsutsikt.
– Vårt hotell ska vara ett hem för våra gäster under några dagar, men det ska inte vara som att komma hem till någon. Det ska vara personligt, men det får inte bli för mossigt som många slott kan bli, säger John Werich. Han är också skeptisk till överdesignade lyxhotell som blir opersonliga och kalla. Själv är han nästan alltid på plats och tar hand om sina gäster och de 14 medarbetarna.
Toscana är en romantisk plats som väcker drömmar. Till området norr om Rom åker världens rikaste för att spendera pengar. Toscana är den andra rikaste regionen efter Milanos Lombardiet i Italien. Prada har en outlet i närheten av Palazzo Tiglio och där kostar en skjorta 500 euro och ett par skor 1600 euro. Bara i år har lyxkonsumtionen i Toscana ökat med 25 procent.
Någon större oro för hotellets framtid har inte John Werich.
– Toscana är USA och Asiens Disneyland för de välbeställda. Vi kommer att klara oss bra.
