“Ingenting kan ersätta den kunskap som erhålls vid att praktisera yrket”
Grattis Jan Kirstein, du har skrivit klart din första bok om hotellindustrin. Hur känns det?
– Tack, en lättnad med stänk av saknad. Det har varit ett projekt som inte alltid har gått på räls. Utmanande att förmedla erfarenheter, reflektioner och rekommendationer kring ett 40-årigt arbetsliv på ett klart, och förhoppningsvis lättläst sätt. Som ”förstagångsförfattare” så är det givetvis en känsla av tillfredsställelse att se manuskriptet i bokformat. Det finns också en känsla av nyfikenhet hur boken kommer att mottagas av läsare både inom och utanför branschen.
Jan Kirstein, många vet vem du är, men inte alla 50 000 Travel News-läsare. Vem är du?
– En glad svensk pensionär som har levt ett intressant liv som hotelier med uppdrag i Europa, Nordafrika, Mellanöstern, Asien och Australien. Jag har jobbat med managementbolag (Sheraton / Starwood), direkt med ägare (Regal, Ligula, Minor) och som ägarrepresentant/asset manager (Gaw Capital Partners Hospitality). Lyckligt gift sedan 30 år med två vuxna barn. Sedan fyra år bosatt i Amsterdam med några uppdrag som rådgivare. Somrarna i Båstad med golfsveriges kortaste backswing.
Boken heter: “What they don’t teach you at hotel schools”, varför ska man läsa den?
– Som titeln indikerar så finns det begränsningar i vad som kan delges i klassrummet, oavsett hur professionella lärare och professorer än må vara. Jag ifrågasätter ej nyttan av hotellskolor, tvärtom, men faktum kvarstår att ingenting kan ersätta den kunskap som erhålls vid att praktisera yrket. För mig är erfarenhet den bästa skolan och i boken beskrivs mina erfarenheter, ofta i främmande miljö, och vad man kan lära sig av detta, framförallt av mina misstag. Boken är därför ett komplement till studierna på hotellskolor runtom i världen. Jag övertygad om att det finns kommentarer och slutsatser i boken som även en erfaren hotelier kan dra nytta av. Varje kapitel i boken avslutas med en summering; ”What I have learned” som förhoppningsvis är av värde oavsett läsarens branschtillhörighet, till exempel tankar och slutsatser kring ledarskap, HR och kulturella utmaningar.
Vem är bokens målgrupp?
– ”Hela världen”, enligt ovan.
“Den krassa verkligheten att en bra chef är en bra ledare som levererar bra resultat”
Hur blir man en bra chef?
– Hundratals böcker har skrivits i detta ämne, men i korthet så är den krassa verkligheten att en bra chef är en bra ledare som levererar bra resultat. Därför måste chefen se till att omge sig med kollegor av toppklass och behandla dem med respekt, vara öppen och transparent i sin kommunikation, ta sig tid att lyssna () på sin omgivning (kollegor, kunder, leverantörer med flera). Chefen skall kunna marknaden, sin produkt, och sina konkurrenters produkt i detalj för att kunna sätta glasklara mål. Min övertygelse är att en hotelier dessutom bör vara lite av en exhibionist som ska synas och kommunicera med gäster och personal oavsett rank och titel. Till hotelierer runt om i världen har jag ställt frågan om vad som krävs för att bli en bra hotelldirektör. Svaren från tidigare, nuvarande, och kommande (studenter) hotelldirektörer på denna fråga är mycket intressant, läsvärda och lärorikt. Boken bör läsas för att få ett utförligt svar, åtminstone gällande hur man blir en bra chef i hotellbranchen.
Vad skiljer en chef från Sverige från en från Hong Kong?
– En chef i Sverige är med allra största sannolikhet avsevärt mer demokratisk i sitt beslutsfattande, lyssnar på feedback från sina medarbetare i större utsträckning än chefen i Hong Kong. Chefen i Hong Kong blir i stort sett aldrig ifrågasatt. The Big Boss är King eller Queen och vet och kan allt… En intressant utmaning för en svensk chef i HK är att skapa en miljö där medarbetare tar egna initiativ och fritt vågar stå för sin egen uppfattning. Chefen i Hong Kong har förmånen att lönenivån är lägre än i Sverige och kan därför glädja sig åt att erbjuda bättre service för sina gäster, vilket ofta är direkt relaterat till antalet anställda.
Största fördomen om hotelldirektörer som INTE stämmer?
– Hotelldirektörer lever ett enkelt arbetsliv i stor lyx och glamour.
Största fördomen om hotelldirektörer som stämmer?
– Hotelldirektörer äter och dricker gott.
“En intressant frågeställning är hur hotellnäringen, och övrig service för turister, skall få ett lika gott renommé internationellt som Sveriges fantastiska restaurangnäring”
Turism i Sverige omsätter 2,4 procent, i många andra länder är det 20-40 procent av BNP, hur ska Sverige komma dit?
– Vill Sverige komma dit? Är procent av BNP den bästa mätstickan för bryta ner en övergripande målsättning för turistsverige till klara mål för regioner, till exempel landskap? Utan att ha djupdykt i frågeställningen så är nog inte 40 procent av BNP en målsättning att sträva efter. Boende i Amsterdam så har jag erfarit ”överturism”. Vissa delar av Spanien och Italien har samma huvudvärk. Thailand ligger säkert inom 20-40 procent av BNP, men populära destinationer som Phuket håller på att sjunka på grund av invasion av turister utan hänsyn till bristfällig infrastruktur. Troligtvis (givetvis?) är 2,4 procent långt ifrån tillfredsställande, möjligen skall man börja med att analysera organisationen som marknadsför Sverige som destination. En intressant frågeställning är hur hotellnäringen, och övrig service för turister, skall få ett lika gott renommé internationellt som Sveriges fantastiska restaurangnäring. Mycket hänger på hur hotell – och turistnäringen i stort kan rekrytera unga ”hungriga” talanger.
Fyra händelser som förändrat hospitality under dina 40 år?
- Lågprisflyget som har inneburit en generell boom i resande.
- Internet som lett till en revolution i hur hotell och transport bokas och marknadsförs. Bokningsplatformar som medfört enkelhet till prisjämförelser – ”fördel konsumenten”!
- September 11 terroristattack som på kortare sikt innebar ett mindre resande som påverkade hela resebranschen stort. En katastrof som på längre sikt har inneburit striktare säkerhet vid resande och för branschen i helhet ett fokus på säkerhet och ”crisis management” som tidigare inte existerade.
- COVID-19 Pandemin som det har tagit år för återhämtning. Tyvärr, men av förklarliga skäl, lämnade många resebranschen och personalbrist är på många håll fortfarande fallet. En ”smartare”, mindre personalkrävande, drift har ofta blivit nödvändig. Fokus på hygien på alla fronter är givetvis positivt.
Du har jobbat i 40 år på 17 olika ställen, hur fick du med dig familjen på detta?
– 17 ställen inkluderar några som ungkarl, plus vissa uppdrag utan familj, dock har det varit en hel del flyttande för familjen. Grundförutsättningen är en högst förstående och stöttande fru. Dessutom barn som är nyfikna, som uppskattar, och har förhållande lätt att anpassa sig till nya miljöer. Det låter kanske enkelt, men det är definitivt inte “a walk in the park”. Jag är ytterst tacksam för att ha en familj som klarade våra utmaningar galant.
Reseindustrins största utmaning?
– Om man bortser från opåverkbara utmaningar i geopolitiska osäkerheter, i ekonomisk osäkerhet, potentiella pandemier med mera så framstår definitivt klimatförändringar och hållbarhet som den största utmaningen. Att minska koldioxidutsläppen (framförallt flygindustrin har något att bita i) och investera i grön teknologi blir högsta prioritet på ”makronivå”, medans rekrytering framstår som den tuffaste utmaningen på ” mikronivå”.
Var kan man köpa din bok?
Namn: Jan ”Kirre” Kirstein
Titel: Aktiv pensionär
Familj: Helle (danska), Victor (30) i Köpenhamn, Emilie (28) i London
Bor: Amsterdam
Senaste resa: Franska rivieran, med utflykt till Italien
Favoritnyckeltal: ”Flow through”. Hur mycket av ökad eller minskad omsättning i förhållande till samma månad föregående år (och eller budget) har ”ramlat ner” till driftsresultatet. Ett bra mått på driftens effektivitet.
Favorithotell: Welgelegen Guesthouse, Cape Town
Favoritreseapp: TripIt
Flygbolag som jag åker helst med: Thai Airways
Favoritdestination: Båstad
Min drömresa: Australien och Nya Zeeland med familjen
Detta vet vi inte om dig: Min dröm som liten var att bli operasångare (jag är totalt tondöv och har till dags dato aldrig erfarit en operaföreställning).
