Jag kliver på vid Rovos Rails egen tågstation i Kapstaden, ackompanjerad av klassisk musik. Ett sprittande glas champagne har redan letat sig innanför västen. Det märks från start att servicen är något utöver det vanliga, även med femstjärniga mått. Du känner dig uppassad men inte påpassad, och genuina leenden tycks alltid ligga på lur hos personalen.
Invändigt är Rovos Rail inspirerat av klassiska tåg från 1930-talet, med en inredning av blankpolerad mahogny, djupa läderfåtöljer och textilier i typisk brittisk salongsstil. Min kupé är inget undantag. Extra bonus är den farligt sköna dubbelsängen som tycks sträcka ut armarna efter mig så fort den får en chans.
Snart tuffar tåget i gång och i sakta mak gnisslar vi norrut. Öde slätter och enstaka klorofyllstinna vingårdar rullar förbi utanför de stora fönstren.
Min resa går bara till Pretoria, vilket innebär två dygn ombord. Temaresors resa är på sex dagar och går ända upp till Victoriafallen, på gränsen mellan Zambia och Zimbabwe.
Så hur är det att resa ombord på en av världens mest påkostade tåglinjer? Lyxigt förstås. Inredning, service och mat håller högsta klass. Ett stort plus är att medresenärerna är långt ifrån så snobbiga som man först kan tro (Temaresors Rovos Rail-resa kostar omkring 60 000 konor…). Själen varvar dessutom ner på ett nästan meditativt sätt. Det enda som jag saknar är fler stopp och fler upplevelser. God mat, gott vin och trevligt sällskap i all ära, men det är mycket pengar man betalar för kalaset. Kanske får man fler upplevelser på sträckan efter Pretoria. Fram till dess är det dyr avslappning det handlar om. Förutom någon enstaka strutsfarm så är djurlivet utanför fönstren lika med noll och landskapet föga inspirerande. Stoppet vid den fornstora diamantstaden Kimberley är det enda intressanta avbrottet i den annars så lyxiga – och behagligt lugna – vardagen.

TOBIAS LARSON