Skriver dessa rader på Orient Hotel i Jerusalem. Är här på en pressresa som jag ska återkomma till i en längre rapport. Den kommer nästa vecka när jag är tillbaka i Sverige. Men nu måste jag kommentera Swedaviabossens Jonas Abrahamssons rekordlön på 480 000 kronor i månaden. Enligt Agne Lindbom som sitter i Swedavias bolagsstyrelse som Sekos arbetstagarrepresentant borde Abrahamsson ha ännu högre lön… 23 procent upp jämfört med förra året är inte tillräckligt.

Det är uppenbart att de som sitter i Swedavias styrelse har information som jag som bevakar reseindustrin varje dag saknar. Jag befinner mig ofta på Swedavias flygplatser på golvet och har en helt annan bild av verksamheten. Jag pratar även ideligen med representanter för reseindustrin och Swedavias hyresgäster och min samlade bild är att missnöjet är stort. Flygbolagen och krögarna känner att Swedavia ser dem som problem och någon man kan lugga på så mycket pengar som möjligt.

 Jag har skrivit det förr, men Swedavia är ett statligt verk förklätt till ett aktiebolag. Man har de facto monopol på flygplatser i Sverige eftersom detta är en del av vår svenska infrastruktur. Två-tre av de statliga flygplatserna går med vinst och med dessa pengar stödjer man de övriga sju-åtta. Exakt hur stort bidraget till de regionala flygplatserna ute i landet är framgår inte av Swedavias bokslut eftersom idén med detta dokument är att hålla så mycket som möjligt hemligt. De riktiga ägarna, alltså inte finansdepartementet utan skattebetalarna, ska hållas i okunskap.

Samma sak gäller när det kommer till statistiken som kommer varje månad om flygets utveckling i Sverige. Det finns data hos Swedavia om hur många linjer och vilka bolag som trafikerar dem, men även detta hålls hemligt. En åsikt är att denna data skulle tydliggöra luckor i marknaden som skulle kunna fyllas av nya flygbolag och linjer, men så tänker inte Swedavia. Kärnan i allt detta är att service är ett okänt begrepp för Swedavia som ser som sina två viktigaste uppgifter att värna sitt monopol och om det blir några pengar över skicka dem till finansminister Elisabeth Svantesson.  

”Självfallet förstår jag att Swedavias vd Jonas Abrahamsson är pressad från alla håll. Näringslivet vill ha fler direktlinjer. Politikerna vill ha in mer pengar. Reseindustrin vill ha lägre kostnader. Resenärerna vill ha räkmackor och öl utan att bli ruinerade. Och när man väl landat vill man ha sitt bagage direkt när man kommer fram till rullbandet efter en lång promenad. Inget av detta har Abrahamsson fixat eller kommer att kunna fixa i framtiden, men vi kan väl vara eniga om att han är stjärna på att se om sitt eget hus.”

Ett bra exempel på usel service är det nya shoppingområdet i terminal 5 som tvingar alla resenärer att gå en lång omväg för att komma till sin gate. Tio minuter på morgonen är många minuter om man, som jag i måndags, skulle vara ombord ett flygplan till Frankfurt klockan 06. Jag förstår att en charterresenär som flyger en gång om året älskar att gå runt och testa parfymer i en timme, men dessa utgör inte kärnan av Swedavias kundunderlag de flesta dagar i veckan. Vi som går under det som klassificeras som affärsresor tvingas vandra långa sträckor ofta på rullband som står stilla. 

Innanför säkerhetskontrollen pågår en stor ombyggnad. Samtliga hyresgäster på Arlanda fick sina hyresavtal uppsagda när Swedavia hittade en paragraf i ett EU-dokument som man inte levde upp till. (Då och då glimtar det igenom att Swedavia är ett statligt verk.) Exempelvis kastades en av mina favoritkrögare Pontus Frithiof ut. När han kritiserade Swedavias vd Jonas Abrahamsson på Linkedin blev han blockerad. Men genom ett mirakel är nu Pontus tillbaka på Arlanda med fler enheter än tidigare. Jag har inte sett nya Amex Loungen än, men nyöppnade La Girafe mittemot är ett fint alternativ för dem med lite tjockare plånbok. 

Tyvärr har Arlanda inget för dem med en riktigt tunn plånbok. Jag vet inte hur den nya säkerhetskontrollen med utrustning från diktaturens Kina reagerar på matpaket, men medhavd föda är det bästa sättet att bli mätt på Arlanda utan att bli ruinerad. 

Självfallet förstår jag att Swedavias vd Jonas Abrahamsson är pressad från alla håll. Näringslivet vill ha fler direktlinjer. Politikerna vill ha in mer pengar. Reseindustrin vill ha lägre kostnader. Resenärerna vill ha räkmackor och öl utan att bli ruinerade. Och när man väl landat vill man ha sitt bagage direkt när man kommer fram till rullbandet efter en lång promenad. Inget av detta har Abrahamsson fixat eller kommer att kunna fixa i framtiden, men vi kan väl vara eniga om att han är stjärna på att se om sitt eget hus.  

Och med dessa ord är det snart helg. Jag önskar alla läsare en härlig helg och så hörs vi igen på måndag när jag är på svensk mark igen.