“Jag har några gånger häcklat Stefan Sjöstrand för Skistars höga priser jämfört med alpernas betydligt större utbud…”
En ung amerikansk störtloppsåkare stod vid starten på Hahnenkamm för sitt första träningsåk och stirrade ner mot die Mausfalles 85-procentiga lutning. Han vände sig mot den rutinerade Kjetil André Aamodt och frågade:
– Var du också livrädd första gången?
– Nej, svarade norrmannen. Men andra…
Die Streif är världens mest berömda pist som dragit in miljarder åt Kitzbühel, som i övrigt har rätt mediokra pister. Men i nattsvarta backar gränsande till fritt fall har vi amatörer inte att göra, men svårt att låta bli. De finns knappt i Sverige, om Chocken i Idre och Väggen i Hundfjället ursäktar, och lika bra är väl det.
Långa och stundom branta pister har varit Alpernas trumfkort i kampen om skidturisterna. De finns kvar, men blir allt svårare och dyrare att hålla i gång när vintrarna blir allt varmare.
I S:t Johann, som Skistar klokt nog sålde för några år sedan, lyste pisterna gröna i veckan. I Zell am See öste vårregnet ner och tvingade åksugna upp på glaciären Kaprun där molnen låg täta. När det snöat på efternatten blir det mer risgrynsgröt än puder att köra i när termometern står på plus ända upp mot 2000 meter.
Visst, det var perfekt i Cortina och hyggligt i Sella Ronda, men utsikterna för de lägre alporterna är dystra. När det inte ens blir minusgrader på natten kan ingen snökanon i världen hålla liv i barnfamiljernas och nybörjarnas backar intill hotellen. Och det är från dem framtidens intäkter ska komma.
Alpturismen har vilat stadigt på två ben: utförsåkning på vintern och vandring på sommaren, men nu börjar ena benet svikta. För Skistar och övrigs nordiska vintersportföretag är situationen bättre, det går att hålla i gång skidåkningen trots klimatkrisen samtidigt som sommarturismen kan utvecklas.
Jag har några gånger häcklat Stefan Sjöstrand för Skistars höga priser jämfört med alpernas betydligt större utbud. Efter att ha nödgats ta kabinen ner till bilen flera gånger där det förr var snö men nu tussilago tar jag tillbaks allt. Klimatkrisen och den klena kronan har ändrat konkurrensförhållandena.
Skistar har höga priser. Och en rörelsemarginal på 42 procent i gårdagens kvartalsrapport är på ”banknivå”, men det är på vintern kassan ska fyllas. Över helåret ligger marginalen på 15 – 20 procent, vilket är mer än de flesta kan skryta med.
Alla pilar pekar rätt i Q2-rapporten. Lite tur med vädret i år och en ökad efterfrågan, inte minst från danskar och tyskar som hellre far norrut än söderut, har gett ökad omsättning, vinst och kassaflöde. Särskilt lönsamma är de tämligen dyra liftkorten och sportbutikerna. Det ökade kassaflödet användes till att amortera lån och stärka balansräkningen.
Skistar har antytt att priserna kommer att öka i takt med att kostnaden för att göra snö och hålla säsongen lång växer. Jag tror inte att det avskräcker kunderna. Suget efter snö är stort och växer ju varmare det blir.
