Annons:

Högt men inte hisnande

Nordens högsta hotell, Scandic Victoria Tower, är ett imponerande bygge utifrån. Men den hisnande upplevelsen inuti uteblir, trots skybaren på 34:e våningen.

[i=484017;w440;nb;nl]
 
Scandic Victoria Towers fasad lär bli prisbelönt framöver. Det är mäktigt att köra E4:an norrut i mörker och se det smala tornet skimra som en diamant. Det är ljuset inifrån hotellet som strålar ut genom de triangelformade fönstren.
Fredagkvällen i Kista är däremot ödsligt som en sandöken i Dubai. Inga hotell- eller parkeringsskyltar – och inte en själ att fråga. Till sist lotsar receptionen oss till Kistamässans parkering. Mina farhågor om ett lika ödsligt inre på hotellet kommer dock snabbt på skam. I lobbyn, där receptionen på modernt manér delar bottenvåningen med frukostmatsalen/restaurangen, finns gott om helggäster som tar ett glas vin, käkar en sen middag och sitter i de färgglada sittgrupperna från danska designföretaget Vittra. Du kan kura in dig i en soffa med sidoväggar, snurra med snurrfåtöljer eller köra barstolshäng. Det är en generös miljö och samma känsla infinner sig vid frukosten dagen därpå. Detta är det trivsammaste stället på hotellet.
Låter det märkligt? Skybaren på våning 34 då? Kanske förväntningarna var för stora, men visst blir man besviken när man befinner sig så högt ovan jord och inte får den hisnande panoramautsikt man räknat med. Orsaken är de triangelformade fönstren som för att skapa en spännande fasad används upp genom hela huset. Men det har skett på bekostnad av upplevelsen inomhus. Det finns inga stora fönster i ögonhöjd. Folk får huka sig ner och kika ut genom de nedre fönsterna eller ställa sig på tå för att se ut mot Stockholms skyline. Nå, det kan man leva med. Värre är att skybaren inte fått den omsorg den förtjänar. Vita, kala väggar, ett trägolv som inte tål slitage från skor och snurrfåtöljer som övergivits och vetter åt alla håll och ölglas som inte plockas bort ger ett slarvigt intryck.
 
Vi drar oss tillbaka till vårt rum på 20:e våningen. Det är ganska kallt. Kanske är det höjden som gör att värmen inte är på topp, men även de knallvita väggarna bidrar till mental kyla. I övrigt är allt fräscht, miljötänk à la Scandic, sängen och kudden är lagom mjuk – och den låga, vida fåtöljen är schysst att krypa upp i. Den hade jag gärna snott med mig hem!
Tips 1: Hotellet ligger nära pendeltåget. Men gå med sällskap om det är mörkt.
Tips 2: Uteterrassen på taket kan bli något extra.

Kommentarer är stängda.