Alla fredagskrönikor som skrivs efter en Grand Travel Award på Grand Hôtel i Stockholm produceras alltid med ett matt leende på läpparna. Seminariet och galan i anrika Vinterträdgården är efter själva tidningen vår viktigaste produkt. I 32 år har vi gjort detta event och det mesta på GTA är sig likt.
Vårt mål är att på scen och i salongen samla de smartaste och mäktigaste i reseindustrin i Sverige.
- För att hylla oss själva.
- För att lära oss mer av varandra och av utomstående experter.
Mest briljant i går var nog förste vice riksbankschef Anna Breman, övriga gäster på scen får ursäkta.
Varför tycker jag så?
Jo, för att Breman var väldigt nyfiken på reseindustrin. Hon undrade om det nya beteendet efter pandemin, att vi hellre köper tjänster än saker som är bestående. Kommer denna trend att fortsätta? Eller kommer vi efter några år av intensivt resande och ännu fler restaurangbesök med mera, med mera att återgå till prylkonsumtion.
”Det är sällan dynamiska priser på ICA och Coop när vi handlar mat. Men detta är regeln när vi köper en flygresa, en hotellnatt och en charterresa. Efterfrågan och utbud styr priserna i reseindustrin upp och ner varje sekund”
Riksbankens uppgift är att försöka titta in i framtiden och sen sätta en styrränta så att Sverige når inflationsmålet på 2 procent. Breman förklarade att hon ville att människor och vi i näringslivet inte ska tänka på inflationen. Alltså inte känna oro för att systemet inte fungerar.
Lyckas Anna och de andra i Riksbanken leder det till att reallönerna ökar och köpkraften blir större. Alltså att folk köper fler och häftigare resor. Vice riksbanksdirektören köpte inte helt min teori att systemet är riggat för att vi ska köpa prylar istället för tjänster, men jag kunde ana ett inte fullständigt avvisande.
Prylar är nämligen lättare för nationalekonomer att räkna på än tjänster. Det är sällan dynamiska priser på ICA och Coop när vi handlar mat. Men detta är regeln när vi köper en flygresa, en hotellnatt eller en charterresa. Efterfrågan och utbud styr priserna i reseindustrin upp och ner varje sekund.
Det är SCB:s uppgift att ha koll på detta och de älskar att lyfta fram reseindustrin som en skurk när det kommer till inflationsdrivande priser. (Jag lovar att återkomma till detta komplexa ämne längre fram.)
Vidare tog jag upp att det är lätt att hävda att en dator blir mer värdefull när den får en snabbare processor, men att det är svårare att rättvist prissätta “de bästa veckorna på året” som den tiofaldiga researrangören Ving brukar säga. Jag är nämligen övertygad om att människors upplevelse av en charterresa på ett nyrenoverat resorthotell betingar ett högre värde än en dator som går lite snabbare. Men det är mycket svårt för en nationalekonom att fatta.
Men som sagt, jag anade att Anna Breman har en viss förståelse för mina teorier. Hon var inte främmande för att låta mig skriva hennes protokoll vid nästa styrelsemöte i Riksbanken. Det var i alla fall mer sannolikt än att dra ner räntan till noll.
”Dock tror jag inte att SAS kommer att ha samma roll på Arlanda som på Kastrup i framtiden. Danmark är ett litet land och värnar sin egen storflygplats på ett sätt vi inte gör i Sverige”
Den andra programpunkten som jag måste ta upp i fredagskrönikan var förstås att jag fick intervjua SAS CEO Anko van der Werff och SAS CCO Paul Verhagen på scen. Att direktören på det viktigaste bolaget i reseindustrin kommer till Grand Travel Award som keynote speaker är förstås en viktig signal. Att Anko gör detta som en vinnare är förstås ännu häftigare. Han har räddat SAS undan konkurs och kommit med en lösning som gick under radarn på alla experter, inklusive undertecknad och Travel News egen flygexpert Leif Holmkvist.
Nu är det full fart framåt och jag är övertygad om att SAS kommer att vara ett fortsatt mycket starkt varumärke även om tio år. Nyckeln till framgång är de drygt 7 miljoner medlemmarna i Eurobonus i Norden.
Dock tror jag inte att SAS kommer att ha samma roll på Arlanda som på Kastrup i framtiden. Danmark är ett litet land och värnar sin egen storflygplats på ett sätt vi inte gör i Sverige. Det som saknas i vårt land är ett tätt samarbete mellan Swedavia, staten, flygbolagen, Visit Sweden, Visita, Visit Stockholm, regionen, Stockholms stad och förstås näringslivet.
Alla skyller på alla när det saknas long haul-linjer och att transporten till Arlanda kostar skjortan och att en parkeringsplats är ännu dyrare.
I går förklarade Anko på scen att en av anledningarna till att det är så få långlinjer på Arlanda är det saknas avisningsmaskiner…
Efteråt pratade jag med representanter från Swedavia som förstås hävdade motsatsen. Personligen tycker jag att en av de större bovarna i dramat är just statliga Swedavia. I likhet med statliga SJ så sluter det statliga verket (förklätt till ett företag) sig som en mussla när det kommer kritik och frågor. Kanske kommer detta att ändras när presschefen Robert Pletzin slutar, men jag tror att stoppa-alltid-huvudet-i-sanden-strategin på Swedavia kommer från högsta ledningen alltså vd Jonas Abrahamsson.
Ja, ja.
Med allt detta skryt om Grand Travel Award så kan vi förstås bara bli bättre. Har du tips eller vill framföra kritik är det bara att mejla mig eller Travel News vd och ägare Nils Norberg. Precis som vår keynote speaker, etnologen Katarina Graffman tror jag att det är i långa samtal och när man verkligen lär känna varandra som en förståelse uppstår. Enkäter och undersökningar ger inte hela sanningen. Men väl en viktig pusselbit för vidare samtal.
Och med dessa ord tar vi snart helg, men kör förstås för fullt igen på måndag.
