Annons:

Premium

Analys av SJ:s vinterhaveri: ”Operativa funktionerna saknas i ledningen”

SJ:s VD Monica Lingegård har skickat ett mail till alla SJ:s kunder. Travel News bad Mats Nyblom att kommentera detta.

“…i privata företag är kompetensförsörjning och kompetensutveckling helt centrala frågor eftersom de är avgörande för bolagets långsiktiga utveckling. Rimligen borde ledningsgrupperna i dessa tre statliga bolag och myndigheter se annorlunda ut om staten som ägare haft ett sådant engagemang”

Monica Lingegård har skickat ett mail till alla SJ:s kunder. Många mail har det blivit. De flesta av oss är väl kunder på SJ. Själv har jag fått två. Ett privat och ett till mitt företags epost-adress. I mailet ger Monica Lingegård sin syn på varför tågtrafiken har fungerat så dåligt i vinter. Hon förklarar att SJ själva har ett ansvar i den uppkomna situationen. Enligt Monica Lingegård själv på LinkedIn har hon fått mycket positiv återkoppling på sitt mail. Inte omöjligt, mailet är välformulerat och signalerar igenkänning med resenärerna som har drabbats. Min bild är (åker tyvärr inte så mycket tåg nu för tiden) att SJ har varit bra på krishanteringen i den situation som har uppstått och att mailet är en del i denna hantering. Ett tydligt personligt engagemang från högsta chefen som visar på att hon personligen ser kundernas/resenärernas situation är självklart betydelsefullt.

Nästa fråga att ställa sig är: hur kunde denna situation uppstå och kunde den ha undvikits? En relevant fråga eftersom de mindre aktörerna MTRX och Snälltåget har klarat sig mycket bättre. Å andra sidan har den ännu mindre aktören Flix helt sonika ställt in all sin trafik.

Jag vet för lite om hur SJ har arbetat för att kunna bedöma detta. Generellt kan man säga att när man går in i vintern ska ett tågbolag inte ha ett ”normalt skadeläge” i fordonsflottan, utan ett minimalt skadeläge. Man ska också undvika att under vintermånaderna ha fordon ur trafik på grund av  planerat så kallat tungt underhåll. Men, som sagt, jag vet inte hur SJ har förberett vintern.

Avslutningsvis en mer strategisk observation: SJ (liksom även Green Cargo och Trafikverket) har ledningsgrupper helt utan långvägare inom branschen. Man har alltså enbart haft top-management befattningar i dessa tågbolag. Jag utgår från att alla som individer är kompetenta. Jag menar ändå att en ledningsgrupp försvagas av att det inte finns någon med lång erfarenhet av verksamheten och även erfarenhet från de mer operativa funktionerna. Som det är nu styr man en verksamhet som hela gruppen hanterar som ganska teoretisk, mer som excel-ark och power-point-bilder.  Annat var det på 1970-talet och tidigare. Då var alla långvägare. Det var inte heller bra. Min syn är att en ledningsgrupp ska bestå av både friskt blod och kontinuitet/lång erfarenhet.

SJ före detta vd Crister Fritzson och dess nuvarande Monica Lingegård.

Det finns ett annat problem med denna situation. Det finns tydligen inga unga ”high-potentials” i den operativa organisationen. Dessa high potentials är ju dels framtidens ledare, men de är också viktiga för att skapa en dynamisk operativ organisation här och nu.

Är det så att detta ytterst är en ägarfråga? Jag skulle säga att i privata företag är kompetensförsörjning och kompetensutveckling helt centrala frågor eftersom de är avgörande för bolagets långsiktiga utveckling. Rimligen borde ledningsgrupperna i dessa tre statliga bolag och myndigheter se annorlunda ut om staten som ägare haft ett sådant engagemang i dessa långsiktiga kompetensfrågor. Kanske hade vi då också i tågtrafiken fått något mindre kännbara konsekvenser av en vinter som denna?