”För en utomstående amatörekonom ser det ut som att svenska staten har kastat bort över tio miljarder kronor, förlorat sitt nationella flygbolag, gjort några tusen svenskar arbetslösa och minimerat möjligheten att Arlanda någonsin byggs ut med en fjärde bana”

Många förvånades när SAS aktiekurs i höstas steg trots att Anko van der Werff för tredje gången talat om att aktierna skulle bli värdelösa. Men det var ju de smarta som köpte, de som fattat vart bolaget var på väg. Alltså blankarna som köpte tillbaks och cashade hem.

Om jag varit det minsta intresserad av aktier skulle jag ha börjat blanka SAS redan 2007 när Lufthansa tittade i böckerna, skakade på huvudet och skyndade sig hem. Det var lätt att inse att SAS lika envisa som högdragna inriktning på poängjagande affärsresenärer inte hade någon framtid när allt fler affärer görs på nätet.

Men ägare och styrelse såg stenen sjunka till botten, kastade goda miljarder efter dåliga innan de lyssnade på Anko van der Werff, som två gånger räddat hopplösa bolag genom tricket med Chapter 11. En amerikansk rekonstruktion är inget annat än en total kapitulation inför marknadskrafterna. De som varit dumma nog att köpa aktier eller låna ut pengar får ta värsta smällen. Det är så kapitalismen ska fungera.

”Det var lätt att inse att SAS lika envisa som högdragna inriktning på poängjagande affärsresenärer inte hade någon framtid när allt fler affärer görs på nätet”

I går godkände slutligen EU SAS rekapitalisering hösten 2020, då svenska och danska staten petade in ytterligare sex miljarder kronor. I dag kan vi svenska skattebetalare konstatera att även dessa 3 000 miljoner kronor är bortkastade, eller se det som en gåva till de framtida ägarna Air France och danskarna, eftersom staten var snäll nog att köpa efterställda hybridobligationer som saknar säkerhet och därmed värde.

När ska skattebetalarna få se en utvärdering och förklaring av statens agerande som största ägare och styrelseföreträdare de sista 15 åren?

För en utomstående amatörekonom ser det ut som att svenska staten har kastat bort över tio miljarder kronor, förlorat sitt nationella flygbolag, gjort några tusen svenskar arbetslösa och minimerat möjligheten att Arlanda någonsin byggs ut med en fjärde bana.

Visst fasen, kvartalsbokslutet!

Det var väl ungefär som väntat: inget kassaflöde från rörelsen, stora rörelseförluster på grund av höga bränslepriser och låg krona. Det är inget som Anko van der Werff kunnat göra något åt.

De glädjande nyheterna är att det gamla dyra brygglånet hos Apollo är återbetalt och övertaget av nya delägaren Castlelake som har incitament att inte skinna SAS helt.

Om den amerikanske konkursdomaren godkänner rekonstruktionen efter nyår börjar nästa vända med en svensk rekonstruktion av moderbolaget SAS AB. Om ett år är kanske nya SAS redo att flyga på egna vingar. Frågan är bara om stjärtfenorna ska målas röda och vita…